Ett barn som bevittnat eller blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp kan i dag tvingas slussas runt mellan olika myndigheter. Förhören görs på polisstationen, läkarundersökningen på sjukhuset och socialtjänstens utredning i någon kommunlokal.

–Det kan också vara skrämmande miljöer, som egentligen är gjorda för vuxna – ibland för förövare, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen.

Hon är en av dem som arbetat för att införa barnahusmodellen i Sverige. Det innebär att barnet kommer till en plats där myndigheterna i stället samlas kring barnet. Läkarundersökning, förhör, krisstöd och socialtjänstsamtal kan utföras i samma lokaler, av personal med särskild barnkompetens och med barnets bästa för ögonen.

Sedan 2005, då de första barnahusen öppnade i Sverige har modellen vunnit mark. I dag finns 25 barnahus, och ytterligare tre är i startgroparna.

Det finns jättemånga frågetecken kring verksamheten.

Katrina Neider, samordnare för Norrorts barnahus.

Men det är stora skillnader på vad som ingår i husen. Det visade barnahusutredningen som tillsattes av regeringen och presenterades i slutet av förra året. Av de 22 barnahus som då fanns erbjöd bara 13 krisstöd. Ett år senare saknas det fortfarande på åtta hus, visar SvD:s kartläggning.

– Då skulle jag vilja säga att de inte är fullgoda barnahus, för det är en så viktig del av barnahus, att det inte bara blir utredningar, säger Åsa Landberg.

På barnarättscentrum Handen i Söderort erbjuds krisstöd, något som ”absolut behövs”, enligt samordnaren Elisabeth Backe.

– Barn har ju samma rättigheter som vuxna att få hjälp med krisstöd. De behöver få det för att kunna få sin verklighet begriplig och meningsfull. Det kan man behöva hjälp för att klara av, säger hon.

Kaj Gustafsson på Region Gävleborgs forsknings- och utvecklingsenhet har utrett länets barnahusverksamhet, som i dag saknar krisstöd. Han ser en risk att barnet faller mellan stolarna och inte får den hjälp det behöver när det blir upp till varje kommun att ordna med stödet.

– Min personliga uppfattning är att man bör ha en resurs för det här inledande krisstödet knutet till barnahuset, sen bör man hjälpa kommunernas socialtjänst att erbjuda en planering för ett stöd på längre sikt, så att det verkligen blir av.

Katrina Neider, samordnare för Norrorts barnahus Sollentuna, ansar att barnahusen i landet i dag uppfattar uppdraget olika. Det blir en tolkningsfråga vad ett barnahus är och vad som ska ingå.

– Det är lite godtyckligt och ser olika ut i olika delar av landet. Visst vore det jätteklokt om man kunde säga att ”så här ska det se ut”. Det finns jättemånga frågetecken kring verksamheten, säger hon.

Myndigheterna har tagit fram riktlinjer kring vad ett barnahus ska innehålla. Men hur punkterna efterlevs är mer oklart. Det finns till exempel ingen som undersöker om barnahusen uppfyller punkten om krisstöd.

– Risken är att det blir urvattnat om det räcker med att man säger att man har barnahus och så kan det egentligen vara vilken verksamhet som helst, säger Åsa Landberg på Rädda Barnen.

Eftersom barnahus är frivilliga går det inte att tvinga fram vad som ska ingå, trots riktlinjer. Åsa Landberg efterlyser ett certifieringssystem för att en verksamhet ska få kalla sig barnahus, något som flera av de som SvD pratat med också ställer sig bakom.

– Det skulle också vara en morot både för politiker och de som jobbar där. De vill ju ha bra verksamheter. Jag har föreslagit det länge, säger Åsa Landberg.

LÄS OCKSÅ: ”Efterlängtad satsning” på barnahus i Stockholm