”Det som utmärker vår tid är visionslösheten”, fastslår Roy Andersson i Stefan Eklunds intervju i SvD. Ja visst, och detta leder till ett överväldigande utbud av illusioner av alla de slag. Vi rusar från den ena gurun till den andra, vänder sängen mot öster eller väster, äter ekologiskt, fiberrikt eller kolhydratrikt. Slukar självhjälpsböcker som skall jämna vår väg från vaggan till graven.
Ideologiernas visioner har däremot lidit skeppsbrott. Den socialism som ”åt alla lycka bär”, och som räknade konsten, kunskapen och visheten till den lycka som skulle komma alla till del, den har blivit till en social klätterstång. Kommunismens försök att skapa ”den nya människan”, där alla stöps i samma form och individualismen är ett fult ord, slutade i Gulagarkipelagen och på Kambodjas killing fields. Samma andas barn var den människo- och konstsyn som utmärkte nazisternas bokbål och bannbulla av ”entartede Kunst”.
En kapitalism ”med mänskligt ansikte” visade sig vara en tulipanaros. Visst kan man inse att det lönar sig med lösningar som träffas avtalsvägen mellan ägarna och de anställda. I längden betalar det sig också med anständiga löner, betald semester och andra trygghetsmarkörer för arbetskraften. Men eftersom kapitalet ämnar behålla makten över produktionsmedlen (och kanske bör göra det, för att inte skapa en situation där tillgången på varor och tjänster stryps av statsmaktens enväldiga näve) så blir slutprodukten knappast ”kapitalism med mänskligt ansikte”, utan snarare en ansiktslös global finanskapitalism.
Liberalismens visioner då? Vad har det blivit av dem? I mitt tycke knappt ens en tumme. En gång i tiden förverkligades dess visioner i huvudsak på det sexuella området. ”Sex för vänskaps skull” hörde till parollerna. Idag kan ingen kalla sig liberal som inte kämpar för samkönade pars rätt att adoptera och kyrklig vigsel. Visst, inget fel på det. Men finns det inte även andra, än viktigare, liberala visioner?
Först och främst den att människovärdet inte är förhandlingsbart, och att alla människor är jämlika, oberoende av kön, ras, religion eller andra medfödda attribut. Detta innebär dock inte att alla människor är LIKA. En sann liberal kan mycket väl erkänna att det finns biologiska/genetiska skillnader mellan tillexempel män och kvinnor. Den springande punkten är att dessa olikheter i liberalens samhällsvision inte tillåts att påverka könens sociala, politiska eller juridiska jämlikhet.
Det verkar som om dagens liberalism inte fullt ut vågar lita på sin egen vision. Därför använder man ett fikonlöv bakom vilket man kan dölja människors olikheter. Enligt den modellen finns det egentligen inga skillnader mellan män och kvinnor, svarta och vita, judar, kristna och muslimer osv. (När det gäller de sistnämnda talar man i liberalismens namn gärna om ”de tre monoteistiska religionerna”, ingen nämnd och ingen kränkt.) Den sanna liberala visionen däremot har råd att medge att det i regel är skillnad på den intellektuella utvecklingen av ett svart barn som växer upp i ett slumområde och livnär sig på skräpmat, och ett vitt barn från ett medel- eller överklasshem där det noga hålls koll på vitaminintaget. Liberalen förnekar inte verkligheten. Hans/hennes vision är att förändra den.
