Vid en första anblick såg det ut som om den brottsmisstänkte läkaren - och resten av läkarkåren - kunde andas ut.
Socialstyrelsen fann inget fog för att något fel begåtts när den livsuppehållande behandlingen avbröts och den svårt skadade lilla flickan fick somna in. Allt tydde på att flickan vårdats i enlighet med de oskrivna regler som gäller när det inte längre finns något hopp om ett värdigt liv. Gällande praxis fick godkänt av Socialstyrelsen. Men fullt så enkelt är det inte.
Snabbt visade det sig att knäckfrågan, den som skapade de stora rubrikerna och ledde till att den brottsmisstänkte läkaren hämtades av polis på sin arbetsplats, kvarstod. Det handlar om de skyhöga doserna av narkosläkemedlet tiopental som hittats i flickans kropp vid obduktionen 24 dagar efter dödsfallet.
Trots inkallad expertis och sex månaders utredande finns fortfarande inget svar på hur flickan skulle ha tillförts så omotiverat höga doser av detta läkemedel - än mindre varför.
Visserligen fanns en viss mängd av denna lösning i beredskap i rummet där flickan vårdades men det är brukligt i fall som dessa. Eftersom insomnandet skedde odramatiskt fanns inga skäl att ge flickan detta kramplösande medel.
Läkaren och hennes personal har hela tiden nekat till att de skulle ha använt sig av medlet. Nu reses frågan om flickan kan ha injicerats med medlet efter sin död. Därmed har detta känsliga ärende också passerat gränslinjen mellan medicin och juridik.
Brottsmisstanken kvarstår, lät åklagaren Peter Claeson meddela igår.
Det innebär att de svåra och hittills bristfälligt genomlysta frågorna om när och hur den livsuppehållande behandlingen ska avbrytas sannolikt också får en juridisk granskning. Kanske inte bara av ondo.
Tack vare en alltmer avancerad sjukvård räddas allt fler till livet allt längre.
Den här gången handlar det om ett dödsdömt spädbarn, nästa gång kan det vara en svårt cancersjuk eller en hjärndöd trafikskadad. Alla behöver de hjälp att få dö på ett så skonsamt och värdigt sätt som möjligt. Hittills har dessa svåra avgöranden skett utan insyn på våra sjukhus.
Faran med det nu uppmärksammade fallet är att läkarna känner större tvekan och kanske till och med avstår från att sätta in tillräckligt med smärtlindring i livets slutskede av rädsla för att det ska bli ett polisärende.
Men i fortsättningen bör Socialstyrelsen först granska misstänkta fall innan en eventuell polisutredning inleds, enligt ett förslag från Patientsäkerhetsutredningen.
Nu väljer Socialstyrelsen att tro på läkarens och personalens skildring av sitt agerande i samband med flickans död. Men yttrandet kommer först sex månader efter den uppmärksammade polishämtningen av läkaren.
Beskedet skapar visst lugn inom kåren men kanske är det bra för det fortsatta förtroendet för läkarkåren att även juridiken får säga sitt.
