Analys | S-kongressen
ANDERS JONSSON
Bevakar politik
anders.jonsson@svd.se
08-13 50 00
Statsminister Göran Persson slog an tonen redan i inledningen. Tillväxt är enligt statsministern allt från jämställdhet till ”en liten tjej som lär sig cykla”.
Därmed var slussen öppnad och det blev som vilken s- kongress som helst med krav inom alla politikens områden, men med den väsentliga skillnaden att inga konkreta reformkrav antogs.
Och det var precis så som partiledningen ville ha det. Enligt samordningsminister Pär Nuder blev det en tillväxtkongress eftersom det för ett år sedan stod klart att den ekonomiska uppgången inte skulle komma så snabbt som regeringen tidigare trott.
Att hålla en vanlig kongress som skulle kunna leda till krav på ökade utgifter var inte att tänka på. Det skulle bli knepigt nog att genomföra uppgörelsen med vänster- och miljöpartiet under mandatperioden. Bättre då att koncentrera debatten på hur inkomsterna kan öka på sikt genom ökad tillväxt.
Om man kan utläsa någon riktning för socialdemokraterna efter tre dagars debatterande är det å ena sidan en mer positiv syn på småföretagande och å andra sidan krav på mer statlig styrning. Riktlinjerna är dock fortfarande så allmänt hållna att regeringen har stor handlingsfrihet, precis som planerat.
Om sedan kongressen verkligen bidrar till ökad tillväxt och i förlängningen ökade skatteinkomster återstår att se. Första etappen är att regeringen måste få med sig samarbetspartierna på skattesänkningar och åtstramningar av bidragssystemen i budgetförhandlingarna i höst.
En dag måste även socialdemokraterna ställa sig frågan hur mycket tryggheten att ha garanterad majoritet i riksdagen får kosta. Kan samarbetet fortsätta om priset är att regeringen inte får igenom sin politik?
Kongressens korridorsnack har i år mest handlat om vem som ska efterträda Göran Persson. Sedan ungefär ett halvår tillbaka har folk i partiledningen och riksdagsmän muttrat om att han är på väg att tappa greppet, att han inte är lika intresserad längre. Snacket blev inte mindre omfattande av statsministerns agerande på kongressen.
Kronprinsen Pär Nuder var möjligen spänd över att han uppenbarligen inte har något större stöd ute i landet. Hans misslyckade Palmeimitation i talarstolen och utpräglade stockholmska ökade förmodligen inte stödet ute i provinserna.
Å andra sidan höll kronprinsessan Ulrica Messing ett tal som var så fyllt av självklarheter att man kan undra över att kongressombuden inte revolterade när den knappa talartiden användes så illa.
Om Göran Persson verkligen är så trött som påstås är det bäddat för EU-kommissionär Margot Wallström, om hon går att övertala.
