–Stockholms pulsåder brukar jag säga. När vi lämnar Bromma brukar jag be trafikanterna kolla ut på Bergslagsvägen och så gratulerar jag dem till att ha valt det bästa färdsättet.

Christer Karlström har kört tunnelbana sedan 1989. Under den tiden har Stockholms befolkning ökat med nästan en halv miljon människor.

Ökningen märks i eftermiddagsrusningen vid T-centralen: Längs perrongen på gröna linjen tränger sig passagerarna in i vagnarna.

–Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.

Att allt fler söker sig till storstadspulsen märks på landstingets kontor för regionplanering. 56 procent av länets invånare är födda här. Stockholmarnas nya grannar, inflyttarna, är numera främst skåningar, före detta Uppsalabor eller från Västra Götaland. Närheten till Stockholm har också stor betydelse för vilka som flyttar till huvudstadsregionen. Tillsammans med Uppland är Gotland det län som har flest utflyttare till Stockholm i förhållande till folkmängden, visar SvD:s kartläggning.

Från sitt kontor på Södermalm förser Ulla Moberg, prognosansvarig statistiker på Stockholms läns landsting, de styrande med underlag för att planera för sjukvården i länet. Hon har sin analys klar – babyboomen på 1990-talet är en stor del av förklaringen till länets växtvärk.

–Det är en jättegeneration som har börjat röra på sig. Och även om invandringen till Sverige går ner, så söker sig en allt större andel av Sveriges invandrare till Stockholm.

Samhällsplaneringen på längre sikt slås fast i den regionala utvecklingsplanen som sträcker sig fram till 2030. Men befolkningsutvecklingen går redan fortare och prognoserna kan behöva justeras – antagandet att länet kommer ha 2,5 miljoner invånare 2030 räcker inte om inflyttningen fortsätter som nu. Ökningen förklaras av en hög invandring som i sin tur gjort att fler barn föds.

Bland inflyttare från andra länder är irakier den andra största gruppen, efter polackerna. Firas Yousif kom till Södertälje, ”lilla Bagdad” som kommunen ibland kallats, för tre år sedan. Som specialistläkare inom allmänkirurgi är han eftertraktad och han har efter språkkurser och introduktionsutbildningar nu fått provtjänstgöring på ett sjukhus. I Södertälje stannar han gärna, här finns många landsmän och bostad fick familjen genom vänner.

–Min dotter säger att det här är det bästa landet i världen. Vi kommer aldrig flytta tillbaka, jag får en knut i magen när jag tänker på hur det var i Irak.

Att inflyttarna ofta kommer från andra länder ställer även nya krav på Stockholms begravningsplatser. Nio av tio döda i länet kremeras – det är högst i landet – men när muslimska, judiska eller katolska stockholmare begravs används oftast kistor. Därför byggs nu en ny begravningsplats på Järvafältet samtidigt som andra begravningsplatser expanderar.

Även Christer Karlström i tunnelbanans förarhytt är inflyttad, till storstaden kom han från Västerås 1969, men har kvar västmanländskan. Hans arbetsplats planerades för 200000 stockholmare på 1950-talet. I dag bor över två miljoner människor i länet.

Tunnelbanan är en symbol som väcker dubbla känslor hos många nyinflyttade stockholmare. Storstadshetsen är aldrig så påträngande som i underjorden, och vid vändstationerna märker Christer Karlström hur staden har förändrats.

–Förr fick vi alltid med oss alkoholister, turister, sovande och barn. Nu är det mest mobilpratare.

Majoriteten av alla Stockholms inflyttare är mellan 20 och 25 år. Kvinnorna är något fler än männen. Inflyttarna bosätter sig framför allt i sex av länets 26 kommuner, varav mer än hälften väljer att flytta till länets hjärta Stockholms stad, visar siffror som SvD har tagit fram.

De som flyttar in till Stockholms län är i regel något äldre än de som flyttar till andra delar av landet. Arbete och studier är den absolut vanligaste orsaken till långväga flyttar, enligt flyttforskaren Maria Brandén, som doktorerar i sociologisk demografi på Stockholms universitet.

–Man flyttar i samband med stora händelser i livet, till exempel när man gifter sig, separerar, förlorar jobbet, blir färdig med sina studier eller får ett arbete.

27-åriga Charlotte Ranbäck börjar närma sig slutet på sin utbildning i Uppsala och har precis flyttat tillbaka till en bostadsrätt i hemkommunen Täby.

–Många av mina gamla kompisar har flyttat tillbaka och jag har hela tiden haft pojkvän i Stockholm så jag bosatte mig aldrig på riktigt i Uppsala. Det är här alla jobben finns, så det lönar sig mer på sikt att flytta tillbaka.

I tunnelbanan på väg tillbaka från de södra förorterna reflekterar 66-årige Christer Karlström över bostadsbyggandet, som han tycker går alldeles för långsamt.

–Jag förstår inte vart alla ungdomar ska ta vägen, säger han.

Själv har han dragit en vinstlott på bostadsmarknaden. Bostadsrätten vid Odenplan är i dag värd mångdubbelt mer än vad den köptes för i början av 1980-talet. Ibland leker han med tanken att lämna storstaden.

–Vi skulle kunna sälja och få en massa stålar. Köpa världens träschabrak i Jämtland med egen sjö och ändå får en massa pengar över. Men hustrun är inte intresserad, säger han samtidigt som tåget saktar in vid Gullmarsplan.