Våren 2009 avslutade regeringens Globaliseringsråd sitt arbete. Rådet, som skulle ta fram strategier för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt internationellt, hade då levererat en lång rad förslag. De allra flesta är inte i närheten av att vara förverkligade.

– Av de 120 förslagen så är det förstås många som fortfarande ligger och väntar på att bli genomförda. Men ta en sådan het potatis som arbetsrätten där det ändå är en diskussion idag. Det händer saker. Man har satt igång någonting, säger professor Pontus Braunerhjelm, som var huvudsekreterare för Globaliseringsrådet.

Det dröjde två år – sedan tillsatte de fyra partiledarna i regeringen nästa stora råd: Framtidskommissionen. Kommissionen har det breda uppdraget att se vilka utmaningar Sverige kommer att ställas inför.

– I vissa avseenden så är det uppenbara överlappningar med Globaliseringsrådet, i andra är det inte det. När det gäller hållbar tillväxt som Framtidskommissionen ska titta på så är det inte det, konstaterar Pontus Braunerhjelm.

Enligt kommissionens huvudsekreterare Jesper Strömbäck, till vardags professor vid Mittuniversitet, ska man inte lägga fram några konkreta förslag utan bara analyser. Men Jesper Strömbäck ser det inte som något problem.

– Vårt uppdrag är att identifiera vad de framtida utmaningarna är. Jag tror att det är en sprängkraft i en del av de analyserna. Det blev tydligt i februari när statsministern lyfte frågan om pensionsåldern, säger han.

Men Pontus Braunerhjelm är tveksam till att Framtidskommissionen inte ska föreslå några åtgärder:

– Det tror jag är ett misstag egentligen. Jag tror att det skulle göra den efterföljande debatten mer konstruktiv om det fanns förslag, sedan kan de alltid revideras och sållas bort. Men det är viktigt att ha förslagen, anser han.

Pontus Braunerhjelm menar också att det har gått inflation i regeringens kommissioner.

– Jo, jag tror det. Och det skedde redan på min tid. Varje minister skulle ha sitt eget lilla råd. Även Göran Hägglund skulle väl ha sitt lilla råd vill jag minnas och mycket av de råden skapades efter globaliseringsrådet.

Även Martin Ådahl, chef för den gröna liberala tankesmedjan Fores, tycker att regeringen gödslar för friskt när det gäller kommissioner.

– På sätt och vis, ja. Bortsett från de stora kommissionerna så har det dessutom varit en massa kringkommissioner.

Han ifrågasätter också att Framtidskommissionen inte ska föreslå något konkret.

– Politiker förhåller sig till förslag. Någonting som alla kan skriva under på kommer ingen att göra något åt, eller agera på.

Fredrik Reinfeldts statssekreterare Per Schlingmann var drivande bakom Framtidskommissionen. Han har lämnat regeringskansliet och återgått till det moderata partikansliet. Därför frågar sig Martin Ådahl vad som ska hända.

– Är kommissionen nu föräldralös, har den någon huvudman? Är det någon som tar ansvar för den? Eller var det bara i en period när det gick så väldigt bra för statsministern och hans parti som det här var spännande?

Risken är, tror Martin Ådahl, att när det nu är ”lite kris politiskt” att Fredrik Reinfeldt och regeringen glömmer ”alla de här fina visionerna”:

– Och ändå mindre kommer man våga säga väldigt kontroversiella saker.

Webb-tv från Almedalen