När forskare vid Cornell-universitetet i New York analyserade hur ett överbefolkat USA ska klara välfärden om hundra år var en insats viktigast: att konsumera mindre mat.

USA:s matkunder bär varje dag hem mer än 1000 kilokalorier mer än vad deras kroppar förbränner. En del av överskottet kastar man i sig och blir feta, resten slängs i soporna.

Även om super-size-kulturen inte är lika utbredd hos oss visar den nya rapporten från Konsumentföreningen Stockholm att åtgärder för att minska matavfallet har en unik potential att snabbt minska belastningen på klimat och miljö.

Det ger dessutom omedelbar bonus i hushållskassan. Skandiabanken uppskattade förra året att en barnfamilj kastar bort bra mat för 8000 kronor på ett år. Det krävs inte heller så stora umbäranden, om man inte dit räknar att planera inköpen, äta upp maten på tallriken och ta hand om resterna.

Men frågan är om inte den största boven är bäst-före-märkningen. Svenskarnas följsamhet till detta av industrin själv framtagna datum är så extrem att Livsmedelsverket överväger att inleda en landsomfattande kampanj för att informera oss om att maten ofta kan vara utmärkt även då datumet gått ut.

Till skillnad från sista-förbrukningsdagen, som är en strikt gräns för när varan kan bli farlig, är bäst-före-datumet en markering för den tid som varan minst är hållbar när det gäller smak och konsistens.

Din egen hantering spelar stor roll. I kylskåpet förlängs hållbarheten med flera dagar om temperaturen skruvas ned till 6 grader, eftersom hållbarhetstiden beräknas på 8 grader. Andra varor mår bäst i svala skafferier.

I en magisteruppsats vid Stockholms universitet häromåret visade Carl Yngfalk på en klar koppling mellan datummärkningen och den mat som kastas. Efter att ha djupintervjuat nyckel­personer inom handel och livsmedelsindustri kunde Yngfalk konstatera att datummärkningen bara i begränsad grad styrdes av varans hållbarhet. Det visade sig att märkningen också var ett logistiskt instrument för att rotera och skriva av varor som blivit stående i butiker och lager.

I en bransch som inte kan växa utan att kunderna blir feta måste det vara lockande att förmå kunderna att slänga maten istället för att äta upp den.

Konsumenternas intresse av fräschhet och närhet visade sig kollidera med matvarornas verkliga livstid, som förlängts rejält med avancerad kyl- och förpackningsteknik och kemiska konserveringsmedel. Det händer att producenter drar sig för att ange den verkliga hållbarhetstiden, visade uppsatsen.

Experter på livsmedelssäkerhet som SvD talat med avdramatiserar riskerna med att äta mat med utgånget bäst-före-datum. A och O är istället att lita på sina egna sinnen. De förändringar som märks med syn, lukt och smak kommer innan maten blir farlig att äta.

Undantaget är känsliga livsmedel som är vakuumpackade eller packats i en modifierad atmosfär. Det kan gälla råa livsmedel som köttfärs, fisk och korv eller färdigmat som är kyld. För dessa behövs självklart ett sista-förbrukningsdatum.

Men frågan är om konsumenterna alls behöver ett bäst-före-datum som inte speglar verkligheten?

Ange när varan är tillverkad så får kunden själv välja.