Sebastian Hedman Eriksson kramar sin mamma Gudrun Hedman efter att ha spenderat en natt på fjället i Kvikkjokk. En stor spaningsstyrka fjällräddare, poliser, militärer, frivilliga och hundar har letat efter honom under natten.
Foto: ROLAND S LUNDSTRÖM/SCANPIX
Strax efter klockan nio i morse hittade de fyra utsända från F2110-årige Sebastian Hedman som varit försvunnen sedan igår vid lunchtid. Johan Borsgård var först på plats. Gruppen hade ropat och ropat men inte fått något svar. Men plötsligt hördes Sebastians röst.
– Han skrek ”här är jag” och sedan pratade han hela vägen till helikoptern och berättade om vad han hade gjort under dygnet som gått, berättar Johan Borsgård för SvD.se.
Mamma Gudrun Hedman är glad och mycket tacksam när SvD.se når henne.
– Det är fantastiskt hur alla har hjälpt till. Polisen, fjällräddningen och en massa frivilliga, alla har hjälpt till, det är helt fantastiskt, säger hon till SvD.se.
Sebastian brukar vara ute och vandra i fjällen med sin morfar och enligt mamma Gudrun är det antagligen en förklaring till varför han klarat sig så bra i knappt ett dygn.
– Morfar har lärt honom en massa. Igår kändes allt fördjävligt men idag är en glädjens dag, säger hon till SvD.se.
Skolan ska enligt uppgift ha väntat till klockan 17.30 med att larma polisen trots att pojken försvann strax efter lunch. Hur ser du på det?
– Idag är en glädjens dag, det är det vi fokuserar på nu, säger Gudrun Hedman till SvD.se.
Sebastian Hedman hade kommit bort från sin klass när han stannat vid en myrstack. Under natten hade han försökt att stanna kvar på samma ställe så att någon kunde hitta honom men irrat bort sig en dryg kilometer i mörkret.
– Han hade ätit myror och blåbär och letat efter öppna ytor ifall helikoptern skulle se honom. Exemplariskt skulle man kunna säga, jag är mycket imponerad. Sovit hade han gjort i en klippskreva. Han har verkligen gjort allting rätt, säger Johan Borsgård till SvD.se.
Enligt löjtnanten var pojken inte rädd men trött.
– Han var mest kall och hungrig men väldigt glad. Det var 2-3 plusgrader i natt så det är klart att han frös trots att han hade ylletröja på sig.
Pojken flögs sedan ned till samlingsplatsen i Jokkmokk där han kunde återförenas med sina föräldrar under förmiddagen.
Känner du dig som en hjälte?
– Nej, vi var fler. Och den verkliga hjälten är ju pojken, han var verkligen duktig.
