Ellen Johnson Sirleaf delar fredspriset med Leymah Gbowee, som också är från Liberia, och Tawakkul Karman från Jemen. De tre får priset för sin ickevåldskamp för kvinnors säkerhet och för att kvinnor ska få delta i fredsbyggande arbete jämställda med män. Hittills har inte en enda av FN:s internationella fredsmäklare varit kvinna.

Om årets fredspris genom Tawakkul Karman också delvis går till den arabiska våren, så var det full sommar i Oslo rådhus, som var smyckat i ett fyrverkeri av växter i rött, grönt och gult med allt från flamingoblommor till band av kumquatfrukter och bambu.

Det var de vackra huvudbonadernas prisceremoni i år – både på många av kvinnorna och männen i publiken och på pristagarna. Den jemenitiska lutspelaren Ahmed Fahti hade den mest chockrosa kostymen som någon musiker någonsin haft under en ceremoni, medan de två afrikanska pristagarna hade tagit med sig kraftfulla kvinnliga sångare.

–Män och kvinnor upplever krig annorlunda. Även om det finns kvinnor som krigat eller som blivit terrorister så är offren i moderna krig oftast kvinnor och barn, påpekade den norske Nobelpriskommitténs ordförande Thorbjørn Jagland i sitt tal till de tre fredspristagarna.

–FN-resolutionen 1325, som antogs år 2000, var den första där våld mot kvinnor under krig gjordes till en internationell säkerhetspolitisk fråga. Den betonade vikten av att kvinnor blev deltagare på lika fot med män i fredsprocesser och i fredsarbetet.

–Kvinnor måste bryta loss från offerrollen, de måste själva bli deltagare som bidrar till att skapa fred, sade han.

Årets tre fredspristagare har alla på sitt sätt visat hur viktiga kvinnorna kan vara i fredsprocesser.

Leymah Gbowee var 2002 en av grundarna av Women of Liberia Mass Action for Peace Campaign, en fredsrörelse som bestod av tusentals kvinnor som inte längre ville acceptera att de gjordes till ”krigsleksaker” för drogade milissoldater.

–Det sexuella våldet och utnyttjandet drabbade alla kvinnor, oberoende av ålder, religion eller social status, sade hon i sitt tal.

Rörelsen spred sig från fiskmarknaden i huvudstaden Monrovia till alla de femton provinserna i Liberia. Kvinnorna klädde sig i vitt och lät sig inte tystas av vapenmakt. De demonstrerade i både sol och regn tills krigsherrarna till sist gav med sig.

–Det här är ert pris. Det är vårt pris. Världen brukade förknippa Liberia med barnsoldater men nu är vårt land känt för kvinnorna i vita t-tröjor, sade Leymah Gbowee.

Tawakkul Karman befann sig i sitt tält på Taghyeer-platsen i huvudstaden Sana i Jemen när hon fick höra nyheten att hon fått fredspriset.

–Jag var en av en miljon upproriska ungdomar.

Samtidigt med beskedet om fredspriset kunde hon och de andra ledarna av rörelsen inte skydda ungdomarna från Jemens president Ali Abdullah Salehs förtryck och våld.

–Men glädjen över att vara på den rätta sidan av historien gjorde det enklare för oss att tåla just den fruktansvärda ironin, sade Tawakkul Karman, som höll sitt tal på arabiska.

President Ellen Johnson Sirleaf inledde sitt tal genom att vända sig till det norska kungaparet för att förmedla sitt folks sympati med det terrordrabbade Norge.

Även om alla tre pristagarnas tal handlade om kvinnor som offer, var de samtidigt optimistiska inför framtiden.

–Det kommer att bli motgångar under resans gång, för världen kommer inte att ändra sig över natten. Men vi har sett förändringar under vår egen livstid, och världen kommer att fortsätta ändras på sätt som kommer att beröra oss alla, sade Ellen Johnson Sirleaf.

Tidigare på dagen i går fick de tre pristagarna träffa 200 barn i fredsprismuseet, och efter ceremonin i rådhuset hyllades de tre med ett fackeltåg utanför Grand Hotel på Karl Johan, där fredspristagarna traditionellt bor. Senare på kvällen var Nobelkommittén värd för en middag som är av ett enklare slag än den som hålls i stadshuset i Stockholm.

Under sin tid i Oslo är det också fullpackat med politiska möten för pristagarna. De tre får emellertid inte träffa statsminister Jens Stoltenberg, som är på väg till Antarktis för att den 14 december markera att det är 100 år sedan Roald Amundsen nådde fram till Sydpolen.