Allvaret i klimathotet beskrivs klart och tydligt i klimatpanelens, IPCC:s fjärde rapport. Trots att den inte innehåller några nya fakta, har formuleringarna skärpts. Den 23-sidiga rapporten kommer att packas i resväskan när tjänstemän och politiker från alla världens länder förbereder sig för den stora klimatkonferensen på Bali i december.

Alla har enats om det som står i lördagens dokument. På Bali kan ingen backa och säga att de tvivlar på den vetenskapliga grunden. På den punkten blir det en väsentlig skillnad mot tidigare klimatförhandlingar.

Det som står mellan raderna är att förändringarna som beskrivs - torka, värmeböljor, missväxt, smältande glaciärer, brist på färskvatten, översvämningar och så vidare - är priset för industriländernas välfärd och ekonomiska utveckling. Snudd på obegränsad och billig kol och olja i decennier är blodomloppet i det utvecklingsrecept som de växande ekonomierna kopierat.

När USA kräver ett åtagande från Kina för att själv gå med på att minska utsläppen, kräver man samtidigt att Kina inte får gå samma, fossila väg. Men vem ska visa Kina och Indien den alternativa vägen? USA? EU? Högsta prioritet är ändå att fortsätta lyfta sina medborgare ur fattigdom.

Det som skulle kunna få med Kina och andra växande ekonomier på vagnen är löften om energisamarbete. Inte bara förnyelsebara energikällor utan även teknik som ger energisnåla byggnader, bilar, pumpar, fläktar - hela samhällen.

Just nu växer utsläppen av koldioxid. Från 2015 måste de börja minska, enligt IPCC och därefter minska kraftigt. Till 2050 bör de vara hälften mot idag för att klimatförändringarna ska vara hanterbara.

IPCC:s kraftfulla formuleringar visar i svart på vitt att hur klimatförändringarna drabbar fattiga länder värst. Och det är i-ländernas utsläpp som är orsaken. Frågan är om det gör förhandlingarna på Bali svårare eller lättare.