Om du tror att du är korkad, äcklig och att du förtjänar några knytnävsslag då och då  … ska du absolut komma till oss.

Så löd annonserna i informationskampanjen mot brott i nära relationer som polisen gick ut med i höstas. Syftet var viktigt och lovvärt: att öka anmälningarna och minska mörkertalen.

Det är bara det att  … kvinnomisshandel är Sveriges polisers vanligaste brott utanför jobbet. Till skillnad från civila svenskar där trafikbrott toppar listan. Mellan 1998 och 2008 åtalades 48 poliser för grov kvinnofridskränkning eller misshandel av fruar, sambor och expartners. Men väldigt få anmälningar, bara en procent, leder till åtal. Betydligt färre än anmälningar mot män i‑allmänhet.

En förtvivlad kvinna skriver till mig. Hon har upprepade gånger anmält sitt ex, som är polis, för misshandel och våldtäkt och fått sina skador dokumenterade. Förundersökningen lades först på is. Den återupptogs efter påtryckningar från medierna, men det går långsamt. Något besöksförbud är inte utfärdat. I ett och ett halvt år har kvinnan nu levt gömd. Hon vågar inte gå ut ensam. Mannen har flera gånger hittat henne – han är ju polis och fortfarande i‑tjänst. Hur ska man som brottsutsatt kunna lita på polisen när de inte ens beivrar brott bland sina egna?

Det finns fler problem. Sverige har flest anmälda våldtäkter i‑Europa, 46 per 100 000 invånare. Det kan i och för sig vara en bra siffra som tyder på att tabut är brutet och att det numera är okej för svenska kvinnor att berätta om sexövergrepp. Om det inte var för att även uppklarningsnivån hamnar på jumboplats, bara 13 procent av de anmälda brotten går till åtal.

Hur ser kvinnosynen egentligen ut i den svenska poliskåren, bortom alla vackra ord om genusperspektiv och jämställdhet?

Nu misstänks en pensionerad före detta hög polischef för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt på flera unga flickor. Åtminstone en av dem är 14 år. Han ska ha fått kontakt med dem via internet. Allting är, som det brukar när en polis är inblandad, mycket hemligt. Men att som vuxen ha sex med en minderårig klassas enligt den nya sexlagen som våldtäkt. Det är också, sedan ett halvår tillbaka, olagligt att överhuvudtaget kontakta barn i sexuella syften. Mannen har profilerat sig just på jämställdhetsfrågor, hållit föredrag om vikten av trovärdighet i polisens jämställdhetsarbete och att som man kunna sätta sig in i‑kvinnors situation.

Representanter från polisen kommer sannolikt hävda att den här mannen var en ulv i fårakläder, ett udda rötägg. Jag köper inte det. Jag tror inte att var och varannan polis är en potentiell kvinnomisshandlare eller pedofil. Men det finns en misstro mot nya lagar som kvinnofridslagen, sexlagen och groominglagen bland svenska poliser och åklagare. Det måste de jobba med.

Min dotter fyller 14 i år. Hon och hennes kompisar tar sina första trevande steg mot vuxenvärlden, köper tuffa kläder, experimenterar med mascara och läppglans. De är vackra. Men de är inte för oss. Oavsett vilka bilder de lägger ut på sina bloggar och vad de skriver i chattar. Om inte ens en polis som specialiserat sig på jämställdhet förstår och respekterar det, vem kan man lita på då?