Just nu upplever jag lyckan av att vårda mina barnbarnsbarn. De flesta vet jag inte ens namnet på, jo det finns visst en paprika, en gräslök och något som kunde vara/bli en rädisa. Det hindrar dock inte en rättvis bevattning och småprat på barnkammarnivå. Deras mamma, som åkt på en veckas semester, kan känna sig lugn.

Men säg den glädje som varar i längden. Nyss fick jag ett upprört samtal från en väninna (icke-judinna) som sett en artikel i DN om Breivikaffären.

Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, ryter där till mot de judehatande utgjutelser den internationellt kände freds- och konfliktforskaren Johan Galtung nyligen publicerade i den norska tidskriften Humanist.

”Galtungs urspårning är en stark varningssignal om att någonting håller på att hända, och att gränsen till öppen antisemitism även i finrummen kanske inte är så långt borta”, skriver Silberstein.

Själv blir jag rädd. Hur är det möjligt att dessa spyor–bland annat rekommenderar Galtung läsning av det ökända ryska falsifikatet Sions Vises protokoll–kan publiceras just i Norge som har ett så hjältemodigt förflutet i kampen mot nazism?

Och hur kan hans hatiska spyor publiceras i en skrift som ståtar med att kalla sig Humanist?

Men när det gäller insinuationer och smutskastning av det moderna Israel kan tydligen det mesta användas–bland annat den nyfödda babyn Estelle på Haga.

I den utmärkta och uppmärksammade kulturtidskriften Judisk Krönika (2/2012) hänvisar historikern Ingrid Lomfors till hur diskussioner kring Estelles namn i tv och medieinslag snabbt glider över till utläggningar om att Estelles namn i själva verket skulle vara en hyllning till Folke Bernadotte vars hustrus förnamn var just Estelle. ”En politisk markering?” undras det.

Folke Bernadotte, som för FN:s räkning var ute på en medlingsresa mellan Israel och arabstaterna, vilka bägge förkastade hans fredsplan, mördades 1948 av en judisk terrorgrupp. Även om mördarna aldrig ställdes inför rätta fördömdes dådet av såväl det officiella Israel som av en stor judisk majoritet.

För övrigt skall vi kanske inte förhäva oss över Galtung och hans fördomsfullhet. Nyligen dömdes två unga män efter att det bevisats att de lyckats pressa ut sammanlagt 159000 kronor av en man på en mindre svensk ort, uppger TT.

Mannen, som är gift och har barn, hade vid något tillfälle haft en tillfällig homosexuell förbindelse som utpressarna hotade att avslöja för hans grannar.

Har vi verkligen inte kommit längre än så? Även på den svenska landsbygden trodde jag att grannens sexuella förehavanden, såvida det inte rörde sig om pedofili, misshandel i den sexuella hederns namn och liknande, var den enskildes ensak.