Det har gått sju månader sedan trettonåriga Sjachno slöt sig inom sig själv. I dag ligger hon apatisk i sin säng och måste sondmatas.
Svensk sjukvård står handfallen inför detta, helt nya, fenomen.
– Just detta specifika tillstånd med flyktingbarn som slocknat och vänt sig bort från världen, finns inte vetenskapligt rapporterat någonstans i världen, säger överläkare Göran Bodegård på Eugeniahemmet som skrivit en artikel i ämnet i kommande nummer av Läkartidningen.
Mer än 150 flyktingbarn ligger i sina sängar, helt inneslutna i sig själva, i Sverige i dag. Många matas genom sond, en del måste vändas för att inte få liggsår. De flesta är mellan 11 och 17 år. De kommer från Bosnien, Kosovo, Serbien, Turkiet, Iran, Irak, från stater i Afrika och från det forna Sovjet. Flera har en traumatisk bakgrund där de sett sin mamma eller pappa bli våldtagen eller misshandlad, eller där de själva blivit utsatta för övergrepp.
Gemensamt för dem alla är att deras föräldrar mer eller mindre gett upp sitt föräldraskap. Det finns också en koppling mellan barnets ohälsa och familjens asylansökan. Flera barn har lagt sig i samband med att familjen nekats asyl.
En enkät om de liggande flyktingbarnen har precis slutförts av Barn- och ungdomspsykiatrins flyktingenhet i Stockholm.
– Det är fruktansvärt smärtsamt att se de här barnen. Och de instrument vi vanligen har för att hjälpa fungerar inte här. Symptombilden är så stark: Det här handlar om barn som lagt sig ned därför att de vill sluta leva, säger Marie Hessle, enhetschef på flyktingenheten.
Vad är det som har orsakat detta?
– Jag tror att förklaringen kan hämtas i gränssnittet mellan politik och psykiatri, säger Andreas Tunström som genomfört enkäten.
– Vi kan urskilja tre bakgrundsbetingelser hos barnen: De har varit med om fruktansvärda saker i sitt förflutna. Deras föräldrar är så deprimerade att de är oförmögna att förmedla något hopp till sina barn. Ett avslag om uppehållstillstånd har slutligen dränerat familjen på kraft.
Även svenska föräldrar kan bli deprimerade.
– Visst, men då finns det ett stödjande sammanhang; deras barn går i skolan eller på dagis, de har ett hem och eller något annat som är konstant i sina liv. Flyktingbarnen kan vara utan vänner, de har bostad men sällan ett hem.
Har något av de barn som du kommit i kontakt med tillfrisknat?
– Jag har följt ett par barn som blivit friska.
Hur har det gått till?
– Man har lyckats hjälpa föräldern att väcka barnet till liv. Föräldern är nödvändig i tillfrisknandet.
I Skellefteå slutade en elvaårig bosnisk flicka att äta, prata och gå för ett drygt år sedan. Hon blev inlagd på barnkliniken men försämrades. Till slut blev hennes mamma lika passiv.
– Vi lät mamman bada med flickan. Vi gjorde upp veckoscheman och försökte återskapa en struktur i vardagen. Vi stimulerade också andra sinnen; hon fick lyssna på musik, andra barn fick leka i hennes rum, hon fick träffa djur, berättar Doris Öhlund på Barn- och ungdomspsykiatrin i Skellefteå.
I dag är flickan frisk. Hon går i skolan och har många vänner.
Men Skellefteåexemplet är bara ett undantag som bekräftar regeln i dag; de liggande flyktingbarnen blir allt fler och allt sjukare.
Hur stark är kopplingen mellan barnens tillstånd och familjens asylansökan?
– Den är inte helt entydig. Vi har sett barn som har blivit dåliga i samband med att familjen kommit hit. Men vi kan inte bortse från det politiska sammanhanget i Sverige, säger Marie Hessle i Stockholm.
Förklara det närmare.
– När en familj blir avvisad kan en återstående vädjan för att få sitt fall omprövat bli att säga:
Titta på mitt sjuka barn!
– Jag har aldrig sett ett barn som simulerat. Men det finns mycket lite energi hos de här familjerna för att barnet ska bli friskt under asylprocessen, tilllägger Andreas Tunström.
Hur kan barnen bli friska?
– Genom att utveckla de psykiatriska arbetsformerna. Men asylhandläggningen måste också förbättras, säger Marie Hessle.
– Det politiskt-sociala sammanhanget här i Sverige har definitivt en del i barnens tillstånd, säger Göran Bodegård.
Marie Hessle krävde nyligen i ett brev till migrationsminister Barbro Holmberg att handläggningstiden för asylärenden förkortas och att barnens berättelser får en större tyngd i besluten framöver.
