En av de skarpaste bilder som någonsin tagits av den så kallade krabbnebulosan.
Hubble är instrumentet som förändrat människans syn på universum. Rymdteleskopet skickades upp i rymden för 16 år sedan med uppgift att lösa de största och obesvarade mysterierna inom astronomin – bland annat möjligheten till liv på andra planeter.
Den 24 april 1990 sände Nasa och ESA upp teleskopet Hubble i rymden. Det var det mest ambitiösa rymdprojekt någonsin och enligt uppgift har det hittills kostat cirka tolv miljarder amerikanska dollar – väl använda pengar enligt astronomer över hela världen.
Vid en jämförelse med den internationella rymdstationen, ISS, kritiserad av många som alltför dyr (över 100 miljarder dollar) och för att man inte satsat tillräckligt på forskning har de bilder som tagits av Hubble gett upphov till tusentals vetenskapliga artiklar.
Teleskopet har också bidragit till flera häpnadsväckande upptäckter inom astronomin, däribland universums uppkomst, solsystemets födelse samt möjligheten att upptäcka liv på andra planeter.
– Hubble är det största som hänt astronomin sedan Galileo Galilei riktade sin kikare upp mot rymden och såg nya saker. För vart man än riktade Hubble såg man nya fenomen eftersom upplösningen från himlen är så otroligt mycket bättre än på marken, säger Gösta Gahm, professor i astronomi vid Stockholms universitet.
Redan på 30-talet längtade astronomer efter ett observatorium i rymden. Anledningen var att den korrekta bilden av stjärnor och andra himlakroppar rycks bort då ljuset passerar atmosfären där luften, vattenångan och stoftet suddar bort de kosmiska detaljerna.
I början av 70-talet inledde Nasa tillsammans med ESA arbetet med att bygga Hubble Space Telescope.
Det avancerade instrumentet döptes efter grundaren av modern kosmologi, Edwin Powell Hubble, som bevisade att allt det vi ser på himlen inte tillhör Vintergatan utan att kosmos sträcker sig bortom vår galax.
Två decennier senare var teleskopet färdigt och med hjälp av fem astronauter ombord på rymdskytteln Discovery placerades Hubble
i en omloppsbana, 60 mil ovanför jordens yta.
Inledningsvis var projektet ett stort misslyckande då spegeln på Hubble visade oskarpa bilder. På grund av att teleskopet var så pass påkostat orsakade händelsen skandalrubriker runt om i världen.
Men två år senare formgav Nasa ett korrigerande optiskt paket vid namn Costar och under ett lyckat serviceuppdrag 1993 förbättrades Hubbles närsynthet och instrumentet kunde därefter skicka ner skarpare bilder av universum.
De upptäckter som Hubble sedan bidragit med har löst flera av astronomins största gåtor, exempelvis att universum ständigt expanderar.
Det ledde fram till teorin om Big bang, den nu rådande teorin om universums uppkomst i en explosion för cirka 14 miljarder år sedan.
Att mäta urgamla ljusspår från universums barndom låg även till grund för årets nobelpris i fysik, som tilldelades John C Mather och George Smoot.
– I varje område inom astronomin tror jag man hittar ett tiotal fenomen som teleskopet har bidragit med. Man kunde med Hubbles hjälp plötsligt se en enorm detaljrikedom av rymden, säger Gösta Gahm.
Den första stora upptäckten var ett snabbt rörligt objekt i bakgrunden av de mest avlägsna stjärnorna i vårt solsystem. Sedan upptäckten av Pluto på 30-talet har astronomer försökt ta reda på om det finns mer bortom den nionde planeten.
År 2003 tog Hubble bilder på ett objekt i samma storleksordning som en planet. Det fick namnet Sedna efter en inuitgudinna och är det största objekt som upptäckts i solsystemet sedan Pluto.
Det andra genombrottet för rymdteleskopet var den sista resan för kometen Shoemaker Levy-9 innan den slets itu av Jupiters gravitation.
Hubble lyckades fotografera nedslagsärren på Jupiter, vilka enligt astronomin kan lära oss om oförklarliga ojämnheter som uppstått på Jorden.
Men Hubble har även vänt sitt skarpa öga mot andra stjärnor för att leta efter solsystem som liknar vårt eget.
Hubble undersökte redan 2001 atmosfären hos en planet runt en annan stjärna och kunde till viss del bestämma dess beståndsdelar.
Genom att mäta den kemiska sammansättningen av atmosfären ger det en möjlighet att söka efter liv på andra planeter, en dröm för astronomer då de är övertygade om att det finns solsystem som liknar vårt eget.
– Det stora med Hubble är Deep Field-fotografierna, där man kom längre ut än man någonsin gjort förut, säger Gösta Gahm.
En av de mest spännande upptäckter som Hubble anses bidragit med är bilder av den tumultartade födelsen av stjärnor, bilder som kan användas som en tidsmaskin för att återskapa händelsen som skapade vårt solsystem.
Ett exempel är när teleskopet fångade bilder på stoftskivor runt nybildade stjärnor begravda djupt in i Orionnebulosan, där det var möjligt att se bildandet av nya solsystem och planeter.
Men rymdteleskopet har även lyckats fånga hur stjärnor åldras och dör. De mest massiva stjärnorna avslutar sitt liv genom att förstöra sig själva i en gigantisk explosion, en supernova, vilket under några månaders tid blir det ljusstarkaste objektet i hela universum.
På unika bilder fångade Hubble dramat i Supernova 1987A, den närmaste exploderande stjärnan i modern tid, samt Krabbnebulosan, de spridda resterna av en exploderad stjärna. Bilderna visar bland annat en pulsar, ett roterade fyrliknande ljus.
Även vår stjärna, solen, förväntas dö ut om några miljarder år, dock inte lika häftigt som en supernova utan den snarare kyls av när vätet tar slut, en fas som kallas ”röd jätte”.
Då blir den så pass stor att den sväljer Merkurius, Venus och Jorden.
Just innan en stjärna tar sitt sista andetag släcks den i en sista flammande höjdpunkt, så kallade planetariska nebulosor, vilket Hubble lyckats fånga på bild.
– Dessa bilder har haft en ofantlig impact på det publika medvetandet. Hubblebilder har haft stor influens på konst och musik genom exempelvis bakgrundsbilder till stora popgalor, säger Gösta Gahm.
Teleskopets djupgående lins har även observerat kosmiska kollisioner, galaxer som kraschar när stjärnor förflyttar sig.
Vintergatan är för närvarande på kollisionskurs med den närmaste galaxen, Andromedagalaxen, en frontalkrock som väntas ske om cirka tre miljarder år.
Rymdteleskopet har även bidragit med kunskaper om monstren i rymden, de gåtfulla svarta hålen som slukar allting som kommer i dess väg. Centrat av ett svart hål anses som det ultimat okända där inte ens ljus kan fly från dess gravitionella krafter.
Trots teleskopets enorma framgångar planerade Nasa att Hubble skulle skrotas år 2010. Men beslutet ogillades av astronomer och efter omfattande protester har nu Nasa ändrat sig.
I maj, 2008, skickar Nasa i stället upp astronauter på ett serviceuppdrag till Hubbleteleskopet.
Förhoppningen är att teleskopet ska fungera fram till år 2013 då dess efterföljare, James Webb Space Telescope, ska skjutas upp i rymden.











