Drygt 300 av fallen går inte att klara upp, enligt rapporten. Däremot bedömer han att cirka 25 av fallen går att klara upp och i ett tiotal fall har man säkrat teknisk bevisning som binder en gärningsperson till brottet - men den personen har inte hittats.

När preskriptionstiden avskaffades den 1 juli 2010 fick GW Persson i uppgift av rikspolischefen att sammanställa samtliga ouppklarade fall av dödligt våld som inte var preskriberade. Han skulle också bedöma om det var möjligt och meningsfullt att vidta fler utredningsåtgärder. Persson har gått genom 430 ärenden.

- Av de kalla fallen ligger 75 procent på storstadslänen, det är en överrepresentation, sade han på en presskonferens.

Rikspolischef Bengt Svenson har efter granskningen beslutat att Rikskriminalpolisen och Rikspolisstyrelsen ska göra en gemensam prioritering av vilka ärenden som ska återupptas.

Svenson vill också ta fram ett förslag till ett nationellt register för ouppklarade ärenden, uppger han på presskonferensen.

Leif GW Persson tar upp flera svårigheter med att sammanfatta materialet. Det var svårt att hitta ärendena eftersom det inte finns någon central registrering. Dessutom hade viktiga bevis i flera fall slängts.

Högen med ouppklarade fall av dödligt våld kommer nu att växa i och med den slopade preskriptionstiden, troligen med 10-15 per år. Men Bengt Svenson oroar sig inte för risken att utredningskostnaderna skenar i väg.

- Nej, inte om vi prioriterar rätt. Och vi kan aldrig säga att ett mord är för dyrt att utreda om det är möjligt att utreda, säger Svenson.

Lilian Gustafsson är en av de som förlorat en anhörig i ett mord som ännu inte har klarats upp. På nyårsnatten 1995/1996 dödades hennes 16-årige son Anders när han var på väg hem från en nyårsfest på gamla Fryshuset. För henne är det viktigt att utredningen inte har avslutats.

- Jag skulle känna mig riktigt nöjd om det här fick ett avslut. Då kan jag kanske få svar på vad som faktiskt hände.