Det handlar alltså om värphöns som när de börjar värpa i lägre takt inte längre är effektiva nog i dagens storskaliga äggproduktion. De är då cirka 1,5 år gamla. Förr togs köttet omhand och blev mat men i dag är höns ingen vanlig ingrediens i svensk matlagning.

Enligt branschorganisationen Svenska Äggs uppskattningar slaktas varje år omkring 5,5 miljoner värphöns i Sverige. Men trots att svenskarna aldrig förr ätit så mycket kött som i dag, 41 procent mer än 1990 enligt Jordbruksverkets statistik, så går bara varannan höna till matproduktion.

Det handlar då framförallt om färdiglagade produkter som wraps och kycklingsallader eller buljong. Cateringfirmor och restauranger erbjuder också höns i olika form men bland vanliga konsumenter är intresset svagt.

– Det är ofta hygglig livsmedelskvalite på hönsköttet. För 20 år sen fanns det kokhöns i vanliga livsmedelsbutiker men i dag köper folk kyckling istället, säger Susanne Liljenström, veterinärinspektör på Jordbruksverket.

Istället blir 30 procent av värphönsen minkfoder och körs till Danmark. Resterande 20 procent, cirka 1,1 miljoner hönor, destrueras. Grundorsaken är ett lönsamhetsproblem. Köttet i värphönsen är det alltså inget fel på, ofta har det mer smak än kycklingkött, men de är inte avlade för köttproduktion och är därför magrare än så kallade matfåglar.

– Och kyckling är så himla billigt i dag. Med omkostnader för hantering, och paketering blir köttet från värphönsen helt enkelt för dyrt för att vi ska kunna konkurrera i affären, säger Astrid Lovén Persson, verksamhetsledare på branschorganisationen Svenska ägg .

Den dåliga lönsamheten gör i sin tur att det i dag bara finns två slakterier i Sverige som tar emot hönskött och bara ett av dem kan ta emot större mängder. Det ligger nära Vara i Västergötland och gick dessutom i konkurs i slutet av förra året, men har nu fått nya ägare.

Svensk djurskyddslagstiftning hindrar djurtransporter som överstiger åtta timmar. För äggproducenter på Gotland och i Norrland innebär det att man avlivar sina höns på plats på gården och skickar kadavren till destruktion.

Jonny Lövgren som i 25 år producerat ägg i Yttertavle utanför Umeå är en av dem. Han tycker det är beklagligt att hönsköttet inte kan användas som mat istället.

– Det är ju tokigt att det är på det sättet, men det finns ingen ekonomisk bärighet i ett slakteri här uppe. Vi är för få producenter för det helt enkelt, säger han.

Istället tvingas han skicka de döda hönsen på lastbil över 75 mil ner till Karlskoga i Värmland. Där finns nämligen en av endast två anläggningar i Sverige som är godkända för att ta hand om hönskadavren. Det andra ligger i skånska Kävlinge.

– Fick vi skicka dem till värmeverket här istället vore det ju mycket bättre. Både miljömässigt eftersom det ju är en lång transport istället för de sju kilometer jag har till värmeverket här, men även ekonomiskt. Det är väldigt dyrt för oss att skicka hönsen på destruktion, säger Jonny Lövgren.

För 20 år sedan fanns det kokhöns i vanliga livsmedelsbutiker men i dag köper folk kyckling istället

Susanne Liljenström, Jordbruksverket.

Med gällande regler i Sverige för kadaverhantering har han dock inget val. Orsaken är rädsla för smittospridning, och regleringarna har skärpts i spåren av galna kosjukan och fågelinfluensan.

Skillnaden jämfört med när till exempel en ko avlivas är att då finns det en veterinär med som besiktar just den kon. Men Jonny Lövgren har över 50 000 höns. För honom och flera av hans kollegor innebär det att när de djur som inte längre platsar i produktionen avlivas görs det i tiotusental åt gången genom att gas skickas in i stallbyggnaden.

Efteråt kan inte varje enskilt djur undersökas. Med regelverkets logik innebär det att smitta då inte kan uteslutas, detta trots att det så ofta som var femtonde vecka tas kontrollprover för salmonella i hönsbesättningen.

Bara timmar före avlivningen har hönsen producerat ägg som skickas direkt till konsumenterna. Men efter sin död på gården betraktas de omedelbart som högriskavfall som alltså bara två anläggningar i Sverige får ta hand om.

– I södra Sverige där hönsen avlivas på slakteri blir det mat av dem, här är de högriskavfall. Men vad är egentligen högrisk, det är ju en höna. Gränsen där kan man ju ha åsikter om, säger Jonny Lövgren.