Det går inte en vecka utan att Ulf Lidman, präst i Svenska kyrkan och ansvarig för homo-, bi- och transfrågor i Stockholms stift, träffar på nya fall av kristna ungdomar där det skurit sig i relationen till föräldrarna.
- Tyvärr är det en ganska stor grupp. Det gäller inte bara frikyrkorna utan även Jehovas vittnen och mormonerna. Rädslan för helvetet är större än kärleken till det egna barnet. Jag har många exempel på barn som säger ”mina föräldrars tro är viktigare än jag”. Det är sekterism och tragiskt, säger Ulf Lidman.

Han menar att det inte handlar om att föräldrarna är onda men de hamnar i en lojalitetskonflikt mellan församlingen och sitt eget barn. Föräldrarna är utsatta för ett socialt tryck i församlingen där det inte är acceptabelt att vara homo, bi eller trans och där rädslan för Guds straff är konkret.
Likheterna mellan dessa ungas verklighet och hedershotade ungdomar är påtaglig. Vetskapen om barnets läggning hålls endera inom familjen som en hemlighet eller så tar föräldrarna avstånd
från barnet inför församlingen. Det är också relativt vanligt att föräldrarna klipper alla band med sitt barn. Det handlar inte om fysiskt våld, men om en stark psykisk utfrysning.
Ulf Lidman pekar på att det tycks finnas en generationsskillnad i detta. Personer födda på 60- och 70-talen hamnar oftare i konflikt med sina föräldrar om sin sexuella läggning jämfört med dem som är födda på 80-talet.
Ulf Lidman är själv ett levande exempel på hur homo-, bi- och transsexuella ungdomar kan bli behandlade av sin frikyrkoförsamling. Han var själv medlem i en frikyrklig församling, gifte sig och fick två barn och trodde att Gud kunde ”bota” honom. När han efter 15 år berättade att han är homosexuell tog familjen avstånd.
- Det otäcka inom frikyrkoförsamlingar är att det enda sättet att förklara att någon är homo, bi eller trans är att det är ett felaktigt val som personen själv är ansvarig för.

Bland dem som nu söker stöd i förtroende hos honom finns flera frikyrkopastorer som är gifta och har familj.
- Om de
skulle leva sant vet de att de skulle bli av med sitt jobb och bli helt utfrysta.
Han har hjälpt två invandrarungdomar att flytta utomlands för att avståndet ska göra det lättare för dem att leva sitt eget liv bortom familjens kontroll.
Ulf Lidman pekar på två kontroversiella frågor där svenska frikyrkor har gjort gemensam sak med olika invandrartrossamfund: kritiken mot Ecce Homo-utställningen för några år sedan samt den negativa inställningen till homovigslar.
Ulf Lidman ser även positiva förändringar i sitt arbete. Vid en mässa nyligen kom en 80-årig kvinna tillsammans med sin dotter. Innan dess hade de inte talat med varandra på 30 år för att dottern var lesbisk.