Brandmän löper störrre risk att drabbas av fyra sorters cancer.
Omkring 110 000 brandmän har ingått i 32 olika vetenskaplig studier där deras hälsa och cancerrisker jämförts med andra yrkesgruppers. Hälften av studierna visade ett troligt samband mellan brandsläckning och en rad cancerformer.
Mest vetenskapligt belägg finns det för fyra sjukdomar, enligt den sammanvägning av olika forskningsresultat som forskare inom arbets- och miljömedicin gjort vid University of Cincinnati, USA.
Brandmän har två gånger större risk än andra att utveckla testikelcancer. Även för protstacancer, lymfcancerformen non-Hodgkins samt benmärgscancern multipel myelom finns det säkerställda samband.
Forskarna framhåller faran med de många kemiska ämnen som yrkesgruppen utsätts för när dessa frigörs vid förbränning, däribland bensen, kloroform, sot, styrén och formaldehyd. Dessutom kan de vara extra utsatta för dieselavgaser i samband med tomgångskörning.
- Det finns ett omedelbart behov av bättre skyddsutrustning för att hjälpa brandmännen att undvika att få i sig dessa ämnen genom
inandning och genom huden, säger James Lockey, professor i miljö- och lungmedicin och en av författarna till metastudien som publiceras i Journal of Occupational and Environmental Medicine.
För Kenneth Carlsson, andre vice ordförande i Brandmännens riksförbund och med i fackets arbetsmiljögrupp, bekräftar studien farhågor som länge diskuterats. Han kommer nu att kräva nya möten med arbetsgivarna, Sveriges kommuner och landsting.
- Våra medlemmar är redan oroliga för alla gifter i rökgaserna. Jag har arbetat sedan 1979 och tycker inte att det hänt mycket med tekniken mer än att vi fått lättare tryckluftsapparater. Rökdykarna som går in har alltid på sig andningsmasker men de som står bredvid brasan utsätts nästan för ännu mer exponering, säger han.
I Smedjebacken där han arbetar, har facket lokalt drivit igenom ett lättare andningsskydd som samtliga ska ha på sig.
- Men så är det absolut inte på alla håll. De riktiga andningsmaskerna med övertrycksluft räcker inte heller till alla när det är lite större
utryckningar, speciellt inte på deltidsstationer, menar Kenneth Carlsson.
Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön, konstaterar även Marcus Cato, på Sveriges kommuner och landsting.
- Men det brister i många led, jag vet inte var största boven finns. Arbetsgivarna ska ha rutiner för skyddsarbetet men om man ska vara självkritisk finns nog brister hos arbetsledningen. Min bild är ändå att det finns tillräckligt med andningsskydd men de ska ju användas också.
Mer övning, utbildning och utvärdering, är hans förslag.
Enligt Tommy Eriksson Wikén på Arbetsmiljöverket, finns bara nationella föreskrifter och regler för rökdykare och kemdykare, inte för övriga brandmän som arbetar runt omkring och med eftersläckning.
- Vi försöker ju gå ifrån detaljreglering. Arbetsgivaren har en skyldighet enligt arbetsmiljölagen att göra riskbedömningar. Men det bygger på deras engagemang och vilja. Jag inbillar mig att vi nu behöver träffa branschföreträdarna och diskutera frågan, säger Tommy Eriksson Wikén.
På Cancerfonden påpekar Anna Karlsson, vetenskaplig sekreterare i forskningsnämnden, att det är just den långtidsexponering som yrkesutövare utsätts för som utgör den största risken med de miljögifter som pekas ut i forskningsstudien.
- Det handlar om kända cancerframkallande ämnen. Det är anmärkningsvärt att man fortfarande inte lärt sig att skydda sig ordentligt mot dem, säger hon.
