Listor över de adjungerade professorerna vid landets universitet som SvD tagit visar att många av dem har titulerats professorer betydligt längre än de maximala sex åren. Men myndigheterna vet inte hur stort antalet är.
–Ingen vet hur många som ”gått över tiden” helt enkelt för att det inte finns någon kontroll och registrering av de adjungerade professorerna. Men om det sker begår myndigheten, det vill säga universitetet, ett uppenbart myndighetsfel, säger Christian Sjöstrand, jurist vid Högskoleverket.
Det är i högskoleförordningen från 1993 som tidsgränsen på sex år stipuleras. Men till exempel vid landets största medicinska högskola, Karolinska institutet (KI) i Solna, återfinns ett antal adjungerade professorer som har haft sin position i över tio år eller ännu längre.
–Vi har tolkat högskoleförordningen så att det handlar om anställning i sex år på heltid, förklarar Harriet Wallberg-Henriksson, rektor vid KI. Det betyder att om vederbörande har 50 procents arbetstid tillåter vi tolv års adjungering istället för sex.
Det är dock en tolkning som får underkänt av Högskoleverkets jurist Christian Sjöstrand.
–Det resonemanget håller knappast. Adjungeringen i sig innebär att vederbörande bara får arbeta deltid och då högst 50 procent. De flesta adjungerade professorer har 20 procents arbetstid. Det har aldrig varit aktuellt med heltid.
Vid Uppsala universitet presenterar dekanus vid medicinska fakulteten Göran Magnusson en annan lösning:
–Vi brukar ändra ämnesbeteckningen för professuren så kan vi fortsätta adjungeringen också efter sex år, säger han.
Båda menar dock att tidsgränsen i högskoleförordningen är till nackdel åtminstone för den medicinska forskningen:
–Det är ofta alltför kort tid som kan medföra att viktiga och intressanta projekt måste avbrytas eller inte kan genomföras och det är går mot intentionerna att vi ska samverka med andra aktörer i samhället, säger Harriet Wallberg-Henriksson.
Den aktuella situationen med ett växande tryck att hålla kvar de adjungerade professorerna längre än sex år har lett till att de medicinska högskolorna i brev till utbildningsdepartementet har begärt att tidsgränsen slopas.
Det var ett krav som fick stöd den så kallade befattningsutredningen som kom i december 2007 – men ännu har inte forskningsminister Lars Leijonborg (FP) blivit klar med ett eventuellt beslut. Frågan utreds, förklarar kanslirådet Tim Ekberg på departementet. Han menar samtidigt att det inte kan bli fråga om flera år långa adjungeringar.
–Det är inte meningen att det ska handla om livstidsengagemang, säger han.
En annan tjänsteman vid utbildningsdepartementet som vill vara anonym är mer frispråkig:
–Vill högskolorna ha dessa personer under längre tid får de väl anställa dem, säger vederbörande och pekar på att ”fördelen” med adjungerade sett från universitetens synpunkt är att någon annan betalar deras lön.
Frågan om ”överåriga” adjungerade professorer som blivit kvar i universitetssystemet är alltså känslig för alla inblandade parter.
– I princip begår en myndighet – i detta fall universitet och högskolor – ett brott mot högskoleförordningen och det ska inte ske, slår Tim Ekberg på utbildningsdepartementet fast.
Han pekar på att det är Högskoleverket som har ansvar för att övervaka vad myndigheterna har för sig. Men detta har uppenbarligen inte skett, säger Tim Ekberg.
Högskoleverkets chef, universitetskanslern Anders Flodström, framhåller den kartläggning av hela systemet med adjungerade professorer som Högskoleverket planerar.
Juristen Christian Sjöstrand antyder att en översyn också av hur tidsbestämmelserna följs och hela systemet kan bli aktuell.
Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg (FP) är positiv till systemet med adjungerade professorer. Det skapar en brygga mellan den akademiska världen och samhället utanför, menar han.
Leijonborg förutsätter att universiteten inte ger sig in i samarbeten ”som de inte kan försvara på kvalitetsgrunder” – och hoppas att kontrollen ska bli bättre i framtiden.
– Högskoleverket ska nu göra en kontinuerlig utvärdering av alla lärosäten, som man gör på ett rullande schema. Det här är naturligtvis något som bör tas upp i granskningarna, säger han.
Hugo Lagercrantz, professor vid Karolinska universitetssjukhuset, tycker att det är bra att duktiga läkare kan bli adjungerade professorer. Samtidigt anser han att det har gått inflation i professorstitlar. Det beror enligt honom på de så kallade Tham-professurerna som infördes 1999.
– En professorstitel har blivit lika meningslös som en titel som generalinna eller prostinna, säger han.
