Historien om William Petzälls Twitterkonto är extra konstig eftersom den återgavs av så många medier och alltså var vida känd. Högst troligen har också både de drabbade och ett flertal redaktioner sökt kontakt med Twitter för att fråga varför kontot inte stängs av. Bara för att upptäcka att det i stort sett inte går att ta kontakt med Twitter. På samma sätt som det nära på är omöjligt att ta kontakt med Facebook. Och om man för en stund stannar upp och funderar över vad det märkligaste med denna historia är, så är det nog ändå att vi har vant oss vid att det förhåller sig på det viset.
De sociala tjänsterna på internet har på ganska få år skaffat sig en central position i vårt informationsflöde. Användarna lägger mer och mer av sina liv i tjänsternas händer och blir för varje dag som går mer transparenta med sina göromål. Därmed fyller Facebook och Twitter en allt större demokratisk funktion, särskilt eftersom både civilsamhället och de offentliga instanserna i form av skolor och myndigheter nu knyter sin kommunikation till tjänsterna.
I en gammal värld hade det varit omöjligt att kombinera en sådan affär med ett totalt avståndstagande från varje uns av ansvar för vad människor kan råka ut för när deras namn, identiteter eller konton missbrukas eller kapas. Eller när människor medvetet använder tjänsterna för att kränka andra.
De stora globala tjänsterna som Facebook och Twitter har dock satt en standard som går rakt emot all annan publicistisk tradition. De är i praktiken onåbara för den vanlige användaren som söker hjälp med akuta problem.
Situationen är tämligen bisarr. Och tjänsterna själva inte verkar bry sig det minsta om problematiken.
Det är hög tid att de sociala internetjättarna börjar ta sitt ansvar. De måste gå att nå. De måste reagera omedelbart på uppenbara problem. Visst, frågan om vad som är ett problem är naturligtvis knepig, eftersom varje ingrepp i flödet riskerar att slå fel åt det andra hållet – och innebära en censur av vad som får sägas och inte. Är satir tillåtet, till exempel? Men ett sant ansvarstagande visas också av att man tar diskussionen och ställer upp på ett fortlöpande samtal om var gränserna går.
Att en sådan utveckling inte ens är i sikte – och att det tar nära två dygn för Twitter att reagera på ett problem som ett helt lands medier rapporterar om – innebär att bollen helt och hållet ligger hos användarna. Som naturligtvis skulle kunna förändra allt över en natt, bara de var tillräckligt högljudda.
LÄS OCKSÅ: Här är alternativen till lösenord
LÄS OCKSÅ: 180 000 konton kan ha läckt ut
LÄS OCKSÅ: Vågar jag handla varor på nätet?
LÄS OCKSÅ: ”Hackarna kan ha blivit hjältar”
LÄS OCKSÅ: Hackerattack mot tiotusentals konton
LÄS OCKSÅ: Frågor & svar: Så kan attacken ha gått till
