”Jag har suttit i ett oändligt antal regeringar” utbrast S-ledaren Mona Sahlin i onsdagens partiledardebatt.

Är det bra eller dåligt? För Mona Sahlin är det i alla fall viktigare att signalera erfarenhet än förändring, och bakgrunden är förstås envisa förtroendemätningar där hon släpar långt efter statsministern.

För Fredrik Reinfeldt är problematiken den omvända. Handlade valet om person skulle saken vara klar, men alliansens politik har stora problem att vinna väljarnas förtroende.

I partiledardebatten lanserade Fredrik Reinfeldt alltså de viktigaste borgerliga prioriteringarna i valrörelsen. Jobb, välfärd och brottslighet är rubrikorden i det trepunktsprogram som ska rädda regeringen kvar vid makten.

Det är inte olikt den agenda som ledde Reinfeldt fram till valsegern för fyra år sedan. Men det finns en rad svårigheter med att försöka repetera receptet från 2006.

Bland de väljare som bytte till det borgerliga blocket i förra valet var ”regeringströtthet” ett lika vanligt argument som ideologi eller konkreta sakfrågor.

Det är en hjälp som inte återkommer i år. Alltså måste den borgerliga politikens innehåll bära bättre den här gången än 2006. Dessutom kan kritik den här gången inte riktas mot rådande tillstånd utan bara mot ett framtida hot: en rödgrön regering.

En ”skattechock som hotar jobben” var därför en återkommande borgerlig beskrivning av en rödgrön framtid. Det ställdes mot en fortsättning av regeringens arbetslinje, med sänkta skatter på jobb och företagande.

De rödgröna svarade naturligtvis med att just regeringens version av arbetslinjen har förvärrat arbetslösheten, och för skapat orättvisor för sjuka, arbetslösa och pensionärer.

På SvD:s bild av partiledarna sitter Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt bredvid varandra i samma soffa, men undviker mycket noga att hamna för nära varandra.

Många har uttryckt förväntningar på att statsministerkandidaternas personligheter ska bli viktigare för valutgången i år än i tidigare val. Det skulle i så fall kunna gynna Fredrik Reinfeldt, men hittills lyser alltså den effekten alltså med sin frånvaro.

Men tittar man på partierna, i stället för på hela blocken, är statsministerkandidaternas personliga förtroendesiffror lättare att förstå. Socialdemokrater ligger i sammanvägda mätningar kvar ganska nära det mycket svaga valresultatet 2006, medan moderaterna inte har tappat i förhållande till sitt rekordstarka valresultat.

Det är andra partier som har orsakat skiftet i opinionen till de rödgrönas fördel. Alltså sparade Fredrik Reinfeldt särskilt en replik till Peter Eriksson, som talade för det starkt växande Miljöpartiet, och läste upp en lista med skattehöjningar ur den gröna budgetmotionen.