–Det borde vara en mänsklig rättighet att få dö utan att behöva lida, säger hon när vi träffas hemma i lägenheten på Pilgatan i Stockholm.

Som SvD berättade i torsdagsär det långt ifrån självklart att obotligt sjuka och döende får den symtomlindring de behöver när livet går mot sitt slut.

Annette Lindblom har turen att bo i Stockholm där den avancerade lindrande hemsjukvården är mer utbyggd än på andra håll i landet.

När hennes tumörsjukdom inte längre gick att påverka med kirurgi eller cytostatika fick hon kontakt med Gerd Sjöberg och hennes kolleger vid hemsjukvården på Stockholms sjukhem.

Det blev ett stort lyft, både för henne och familjen.

–Det är en otrolig skillnad jämfört med att åka in och ut på Radiumhemmet som tidigare.

Där var bemötandet uselt, ständigt nya ansikten och katastrofalt rörigt, berättar hon.

Maken Bosse instämmer;

–Detta är ett himmelrike, jämfört med tidigare. Det känns som om vi var i trygga händer.

Annette fick sin diagnos i juli förra året. Det hon först trodde var en magkatarr visade sig vara långt gången cancer i bukspottskörteln. Diagnosen fick hon efter bara ett par veckor av en läkare på vårdcentralen.

Då hade Annette redan anat att hon var allvarligt sjuk. Hon var gul i hyn och gallan fungerade inte som den skulle. Eftersom tumören stoppade upp gallgångarna fick hon ett rör inopererat för att avlasta.

Till en början fick hon också cellgifter för att minska risken för spridning. Under hösten drabbades hon av ständiga infektioner som tvingade henne att åka in och ut för akut vård. Det var en tung tid men Annette tog det med fattning.

–Man kan ju inte bara sitta i ett hörn och totalgråta, man måste ju leva också, säger hon.

Sedan hon skrevs in på hemsjukvården har hon mått betydligt bättre, både psykiskt och fysiskt. Vårdteamet som kommer när Annette Lindblom vill har blivit som nära vänner, ett extra nätverk hon kan ta kontakt med precis när som helst på dygnet. I teamet ingår både sjuksköterskor, läkare, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast och präst. Även övriga familjemedlemmar kan ta kontakt med teamet om de vill.

Förra veckan blev Annette akut sjuk mitt i natten, då var läkaren och sjuksköterskan på plats inom några minuter.

För Annette är det en stor trygghet att veta att hon får effektiv hjälp oavsett tid på dygnet. Känner hon bara för att prata finns det tid och utrymme också för det.

–Vi pratar om annat än sjukdomen också, säger hon. Skämtar och skrattar. Det blir som en familj. Man möts med respekt, får ett ansikte. Det blir en glädje mitt i sorgen.

Än så länge håller hon smärtan under kontroll med hjälp av tabletter. Blir det värre vet hon att hon bara behöver lyfta luren för att få hjälp.

Hon njuter av livet, lever intensivt i nuet, träffar vänner och barnbarn.

–Jag försöker förlänga livet, har knappt tid att sova längre, säger hon.