Hotet om en invasion från öst hängde kvar över Sverige långt in på 1980-talet. Sju miljoner gasmasker fanns magasinerade för ett eventuellt anfall. I skolan lärde sig barnen var skyddsrummen låg och alla svenskar hade en identitetsbricka av stål.

Utåt sett stod Sverige ensamt och alliansfritt under kalla kriget, som pågick mellan 1945 och 1991. Vid krig skulle vi vara neutrala enligt officiella besked. Men någon försvarsplan för neutralitet fanns inte. I själva verket förekom en rad topphemliga samarbeten med de nordiska Nato-länderna Norge och Danmark. Det bevisar SvD:s Mikael Holmström som också avslöjar att samarbetet gick längre än så.

En säkerhetsgaranti från USA gick ut på att amerikanska marinkåren hade styrkor som kunde sättas in i Norrland eller Skåne. Amerikanska flygvapnet kunde landa i Sverige inom sex till åtta dagar.

Ett annat avslöjande i boken handlar om ett topphemligt flygförband: flygenhet 66. Förbandets uppdrag var att i hemlighet förflytta personer.

Övningarna kunde handla om att få ut nyckelpersoner ur landet eller placera ut infiltratörer vid finska gränsen mot Sovjetunionen. Infiltratörerna släpptes i fallskärm från låg höjd.

Svenska Dagbladets säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström har skrivit boken ”Den dolda alliansen – Sveriges hemliga Nato-förbindelser”.
I boken avslöjar han hur Sverige hade ett dolt samarbete med Nato-medlemmarna Norge och Danmark.
Mikael Holmström, 56, har i över 30 år bevakat försvaret och utrikes– och säkerhetspolitik. Han har arbetat med boken i åtta år och intervjuat 140 personer i fem olika länder. Bland de intervjuade finns flera tidigare statsministrar, militärer och diplomater.
Mycket av den hemliga informationen nedtecknades aldrig. Genom att samla berättelser från nyckelpersoner har Mikael Holmström kunnat teckna en helt ny bild av Sverige under kalla kriget.

Flygenheten hade ett tiotal civila flygplan. Bakom kulisserna fanns en välplanerad militär organisation med chefer, piloter och markpersonal.

SvD:s reporter Mikael Holmström har pratat med den dåvarande stabschefen för förbandet som kallar sig Jan Danielsson.

–Vi flög, övade, spanade och rekognoscerade både i Sverige och i grannländerna, berättar han.

Ibland lånade förbandet ett militärt flygfält och klädde sig då i overaller med rätt gradbeteckning.

Planen som användes var oftast fyrsitsiga Cessna 182 eller sexsitsiga Cessna 206. Många av övningarna gjordes i mörker och piloterna tränades att landa i svår terräng dirigerade av enbart några ficklampor.

En stor del av planeringen handlade om att hålla verksamheten hemlig. Jan Danielsson berättar om det diskreta skyddet som sköttes av Säpo. Piloterna hade kodnamn och fick betalt i kontanter.

Det sista uppdraget för flygförbandet var planerat till 1998. Det ställdes in eftersom det inte fanns några pengar. Efter det blev det inga fler övningar.

Uppgifterna om det hemliga flygförbandet stärks av dokument som Mikael Holmström har fått tillgång till.

–Det här ger en helt ny bild av den svenska säkerhetspolitiken. Avståndet mellan vad som sagts och vad som gjorts visar sig vara osedvanligt stort i Sverige, säger han.

Dåvarande överbefälhavare Bengt Gustafsson bekräftar i boken att han kände till det hemliga flygförbandet:

–Det fanns en mobiliseringsorganisation som hörde till den hemliga delen av underrättelsetjänsten. De var framför allt specialiserade på infiltration.

När SvD ställer frågor om verksamheten vill han inte säga mer.

–Det fanns olika typer av förband, men jag får inte gå in på detaljer. Med de jobben jag har haft har jag tystnadsplikt livet ut, förklarar Bengt Gustafsson.