År 2003 gick Condoleezza Rice in till George W. Bush och sa: “Mr President, Hu is the new leader of China”. Eftersom Hu och who (vem) uttalas likadant på engelska svarade Bush: Ja, det är ju det jag frågar dig: Who is the leader of China?

Fyra år senare är frågan i detta lätt slitna internetskämt fortfarande lika aktuell. Triviala saker, som vilken dag Kinas president Hu Jintao är född, går inte att hitta.

Vare sig man söker i officiella biografier eller läckta “topphemliga dokument” finner man bara: “december 1942”. Sålunda har den kinesiska allmänheten aldrig sett honom blåsa ut ljusen på en födelsedagstårta. (Wikipedia uppger dock den 21 december).

Människan bakom den korrekta fasaden är fortfarande ett frågetecken.

Han ger sällan intervjuer och när det sker är det i ritualiserad form, där frågor lämnas in långt i förväg. Svenska ambassaden i Peking gjorde tappra försök att låta undertecknad få en intervju med Hu inför Sverigebesöket – men Hu hade inte tid.

Så vem är då vatteningenjören med den oklanderliga svarta kostymen som imorgon kommer att hälsa Ostindiefararen Götheborg välkommen? Svaret som tonar fram är: en partitjänare.

1968, under kulmen på kulturrevolutionen lydde han Maos uppmaning att “åka dit fosterlandet behöver er”. Han reste till den utfattiga provinsen Gansu. Därefter följde en snabb karriär i partiet. Ständigt var han den yngste på posten, medan han tjänstgjorde i eftersatta inlandssprovinser, som Gansu, Guizhou och Tibet. Som en modellkommunist reste han ut till bönderna för att med egna ögon se deras svåra liv. De erfarenheterna kan förklara hans nuvarande satsning på landsbygden.

Han lärde sig även att använda hårda metoder då han 1988 genomdrev undantagstillstånd i Lhasa för att kväsa tibetanernas protester. Sin egen maktbas byggde han upp som ordförande i partiets mäktiga ungdomsförbund.

Sedan Hu blev partichef har han tålmodigt rensat ut politiska rivaler och gamla anhängare till företrädaren Jiang Zemin. Den största skalpen fick han i fjol då Shanghais partisekreterare Chen Liangyu avsattes i en jättelik korruptionsskandal. Men kampen mot korruption är inte enbart maktspel. Hu verkar genuint oroad över partiets havererade moral. Han tvekar inte att offra även höga tjänstemän, som när tidigare chefen för läkemedelsverket Zheng Xiaoyu nyligen dömdes till döden för korruption.

Hu driver även moraliska kampanjer som ska guida kineserna till ett vetenskapligt, hårt arbetande och sparsam livsstil. Under hans ledning har partiet bytt fokus från tillväxt till varje pris mot miljö- och landsbygdssatsningar. Ett socialt skyddsnät håller på att byggas. Målet är att skapa ett harmoniskt och stabilt samhälle.

Många hoppades att Hu Jintao skulle genomföra demokratiska reformer. Men Hu har gjort klart att Kina ska vara en socialistisk enpartistat: dissidenter fängslas och förföljs fortfarande.

Internationellt har han gett Folkrepubliken en starkare och fredligare situation än någonsin. Till och med tonfallet mot Taiwan har blivit aningen mindre svavelosande under senare år.