De unga som omhändertas av socialtjänsten har ofta problem med relationen till föräldrarna, missbruk i hemmet eller svårigheter att klara skolan.

Forskarna Astrid Schlytter vid Stockholms universitet och Hanna Linell vid FoU Nordväst har gått igenom alla beslut om omhändertaganden från 2006 för att ta reda på om det funnits inslag av det de definierar som ”heder” i de aktuella fallen. I studien ingår LVU-omhändertaganden i Stockholms- och Västra Götalands län av flickor mellan 13 och 18 år.

Med hjälp av sex olika kriterier har de gått igenom samtliga 57 domar från 2006. I nästan en tredjedel av fallen, 18 domar, befann sig den omhändertagna flickan i ett hedersrelaterat sammanhang.

– Det är en väldigt hög andel. Om vi inte klarar av att ge dem hopp om ett skydd, vad har de då för val? säger Astrid Schlytter.

Den hedersproblematik som Astrid Schlytter belyst i domarna handlar om våld, hot och kontroll. Kriterierna består av sex huvudfrågor som reder ut om flickan haft begränsningar i skolan, på fritiden eller i hemmet. Bland annat om hon utsatts för hot och bestraffningar, eller om familjen praktiserar arrangerade äktenskap/tvångsäktenskap, rekonstruktion av mödomshinna eller könsstympning.

I tolv av fallen förekommer uppgifter om sådana traditioner. Sju av flickorna uppger att familjen har lovat bort dem till en tilltänkt make. I 16 av de 18 fallen förekommer fysisk misshandel, i samtliga psykisk misshandel.

Förövarna är pappan, mamman eller syskon. 17 av flickorna blir begränsade och kontrollerade i skolan genom att de förbjuds att delta i sociala verksamheter vilket leder till social isolering och dåliga skolprestationer, enligt forskarna.

I fallen som ingår i studien är det ofta skolan som slagit larm med misstankar om att en flicka har problem hemma. I ett av fallen tog det fyra år innan flickan blev omhändertagen enligt LVU. Eftersom socialtjänsten inte tittar på hedersaspekten så går ofta de här fallen förbi handläggarna utan att de gör någon speciell notering. Därför krävs det att kriterierna vid ett omhändertagande kompletteras, menar Schlytter.

– De här flickorna behöver en annan typ av vård. De är inte missbrukare eller självdestruktiva utan behöver skydd och stöd. Ofta är de traumatiserade och behöver få behandling för det, säger hon.

Det finns också en risk att flickorna ur ett hederssammanhang har en större press att gå tillbaka till familjen. Det verkar som att just de här flickorna mer sällan blir kvar i ett omhändertagande efter att socialtjänsten gjort det första ingripandet.

Kicki Hofling, tf enhetschef på barn- och ungdomsjouren i Farsta, tror att många handläggare styrs av vanan att arbeta med familjer med andra problem än just heder.

– Vi är så präglade av vad föräldrarna har för rättigheter. Vi är vana vid att de är villiga att möta sina ungdomar, då krockar det när det finns en annan problematik bakom, säger hon.

Trots att hedersproblemtiken ofta innebär en komplex situation tycker hon att handläggarna idag kan hantera fallen på ett bra sätt. Toni Mellblom, som tidigare arbetat på socialtjänsten i Spånga-Tensta, håller med.

– Det kan inte finnas speciell lagstiftning för all problematik. Att utreda om det finns ”heder” ingår i vårt arbete. I de stadsdelar där problemen är vanligare är de jätteduktiga på just det här eftersom de varit med så många gånger, säger han.

Studien ligger vid FoU nordväst i Stockholm och finansieras av länsstyrelserna i Stockholm och Östergötland och presenteras i sin helhet i september