En missbruksdos är den mängd som krävs för att en person som aldrig tidigare provat drogen ska känna effekt. För heroin räcker exempelvis 0,05 gram och för kokain mellan 0,03 och 0,1 gram. Men för drogen kat har det hittills inte funnits någon definition på hur stor en missbruksdos är. Istället har kat definierats i dagsdoser, det vill säga hur mycket en person i genomsnitt tuggar under en dag.

Skillnaden är viktig. Högsta domstolen har i ett uttalande slagit fast att riktlinjerna för vad som ska klassas som grovt narkotikabrott ”bör ta sin utgångspunkt i antalet missbruksdoser”.

Därför har vice överåklagaren Astrid Eklund vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum gett tull, polis och narkotika- experter i uppdrag att på nytt utreda hur farlig drogen kat är, hur smuggelvägarna ser ut – och vad som ska definieras som en missbruksdrog. Idén är att ge åklagarna bättre underlag för att driva ett fall till Högsta domstolen som ger strängare rättspraxis. Idag ligger riktvärdet för grovt narkotikabrott på 400 kilo.

–Ingenting är hugget i sten. Vi har exempel från tidigare år när man har lyckats ändra rättspraxis baserat på en farlighetsbedömning, och det gäller till exempel rohypnol, säger Astrid Eklund.

En dagsdos kat ligger på cirka 300 gram. Stefan Kálmán, kriminalinspektör på Rikskriminalpolisen, gör bedömningen att en missbruksdos är betydligt mindre. En katbunt, en så kallad marduuf, är uppdelad i småbuntar som väger mellan 20 och 25 gram.

–Ett sådant mindre knippe tar ungefär en halvtimme att tugga i sig och de flesta katbrukare känner en klar och tydlig effekt efter en halvtimme, säger Stefan Kálmán.

Domstolen ska ta hänsyn till flera olika aspekter när straffvärdet av ett narkotikabrott ska bedömas: hur mycket beslaget väger, antalet missbruksdoser, hur farlig och hur spridd drogen är.

–Konsekvensen skulle bli att antalet missbruksdoser blir väldigt högt om man utgår från ett normalbeslag på 200 kilo. Det kan betyda att 80 kilo utgör grovt narkotikabrott. Men det är naturligtvis en bedömning som domstolarna får göra, säger Stefan Kálmán.

Senast svenska narkotika- experter bedömde hur farlig kat är var 1990, ett år efter att drogen narkotikaklassades i Sverige. Utredningen konstaterade att kat innehåller ämnena katonin och katin, som verkar centralstimulerande: pulsen höjs, blodtrycket stegras, pupillerna vidgas. Brukaren känner sig upprymd men biverkningar är bland annat ångest, aggressivitet, sömnsvårig- heter och i svårare fall förekommer psykoser och impotens.

–Det är viktigt att reda ut om den farlighetsbedömning som har gjorts står sig. För att göra en ändring av den praxis som är rätt så fast, så behöver man mycket material, säger Astrid Eklund.

FN narkotikaklassar katonin och katin, men inte kat. I mars 2006 konstaterade FN:s narkotikakontrollorgan i Wien att uppgifterna om drogens beroendepotential är ”motstridiga”.

Svensk narkotikaforskning visar tvärtom att katmissbrukare utvecklar ett beroende som påminner om amfetaminberoendet. Dessutom vägs faktorer som att det finns en stark social press att tugga och att drogen kan få för-ödande effekter på familjeekonomin in.

Efter sommaren ska experterna lämna sina rapporter till vice överåklagare Astrid Eklund på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum.

–Beroende på vad det ger kan man tänka sig att vi ger åklagarna nya rekommendationer i frågan, säger hon.