Irans president Mahmoud Ahmadinejad väckte både löje och vrede när han vid ett tal i New York 2007 hävdade att det inte finns några homosexuella i Iran. En rådgivare ryckte ut och förklarade att presidenten blivit missförstådd. I tillrättaläggandet hette det att det ”inte finns lika många homosexuella i Iran som i USA”.

Sanningen är att det är omöjligt för homosexuella i Iran att komma ut. Sex mellan samkönade par straffas enligt lagen med döden eller piskrapp. Könsbyte är däremot tillåtet och bidragsberättigat efter en fatwa från den forne revolutionsledaren Khomeini.

Människorättsorganisationer i Mellanöstern, liksom svenska RFSL, håller fram förföljelsen av homosexuella i Iran som skräckexempel. De pekar på fall där homosexuella i Iran ska ha avrättats för sin sexuella läggnings skull. Men företrädare för det officiella Iran invänder att homosexuella som avrättats under senare år ska ha dömts för andra brott som våldtäkt.

Stig-Åke Pettersson från RFSL och riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (FP) hävdade vid Liberala kvinnors seminarium i går - under rubriken Homo i Iran = döden? - att 4 000 homosexuella ska ha avrättats i Iran sedan den islamiska revolutionen 1979, även om brottsrubriceringen kan ha varit någon annan än homosexualitet.

– Majoriteten av HBT-flyktingarna i Sverige får avslag. Migrationsöverdomstolen har inte beviljat ett enda prövningstillstånd för ett HBT-ärende. Jag vet inte hur många gånger jag har begärt ett prövningstillstånd, säger Stig-Åke Pettersson.

– Det är fullkomligt bisarrt att Migrationsverket inte har tagit hänsyn till händelserna i Iran efter presidentvalet den 12 juni, säger Birgitta Ohlsson.

UD argumenterar i en rapport att homosexuella i Iran lever diskret för att undvika att utsätta sig för någon fysisk eller juridisk fara. Dessutom är beviskraven mot homosexuella extremt höga, skriver UD.

SvD har sökt Migrationsöverdomstolen för en kommentar.