Orsaken ligger i en förändring av en gen, DMRT3, som har en avgörande betydelse. Mutationen var gemensam för alla 40 undersökta hästar som kunde gå passgång, som innebär att benen på ena sidan av kroppen flyttas samtidigt, och upptäcktes också i dubbel uppsättning hos de bästa travhästarna.
Upptäckten presenteras i tidskriften Nature och kan öka förståelsen för rörelsehinder hos människor.
Klas Kullander, professor i neurovetenskap vid Uppsala universitet, beskriver genen som en nyckel när nervsystemet byggs.
Han har lett ett forskarlag som tittat på hur genen påverkar möss. Utan genen kan musen vid födseln inte koordinera benrörelser, även om den kompenserar det och som vuxen kan röra sig ganska normalt.
- Genen finns i en speciell typ av nervcell som är viktig för att koordinera gången. Vi tror att cellen även finns hos människor och att den har en liknande funktion, säger han.
Hos hästen har mutationen i genen både positiva och negativa effekter.
- Nervkretsen blir mer flexibel och hästen kan göra fler rörelsemönster, på bekostnad av att den inte är lika bra på att galoppera.
Om nervcellen finns hos människan skulle eventuella mutationer i den kunna förklara varför vissa rörelsehinder uppstår - men kanske också varför vissa springer snabbare.
- Det är en spännande fråga, det är något som vi kan titta vidare på, säger Klas Kullander.
Att det var en förändring på ett enda baspar av tre miljarder i hästens arvsmassa överraskade forskarna.
- Det är häpnadsväckande med tanke på att gångarter känns som något som borde ha komplex bakgrund där många gener bidrar, säger Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Som jämförelse berättar han att man har hittat 700 gener som påverkar kroppslängden hos människan.
- Men här hittar vi en gen med väldigt stor betydelse.
Mutationen uppstod troligtvis för mer än tusen år sedan. Förmågan att gå passgång är troligtvis inget som hästen har nytta av i vilt tillstånd. I stället tror forskarna att det är människan som bidragit till spridningen av genmutationen, genom att det var eftersträvansvärt med hästar med bekväm ritt.
Innan de nya rönen presenteras hade forskarvärlden ingen aning om vad DMRT3 hade för betydelse. Förutom att vara till hjälp vid hästavel kan upptäckten öka vår kunskap om ryggmärgen, enligt Leif Andersson.
- Genen måste ha någon neurologisk betydelse, troligen i ryggmärgen, för där har vi nervbanorna som kopplar till muskulatur i ben och armar, säger han.
