Strax efter klockan 7 i morse gav Prins Daniel själv beskedet vid en pressträff på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, har tidigare undervisat prinsen i historia – och nu har han bara gott att säga om prinsens sinnesnärvaro på pressträffen.
– Det är förväntat av en person i hans position att han ska agera professionellt och den rollen fyller han utomordentligt väl, säger han till SvD.
Med nedkomsten på Karolinska i morse skrivs början på ett nytt kapitel i en historieskrivning om kungar, drottningar – och barn som fötts in i en värld med ibland komplexa och omfattande ceremonier.Det vore en högoddsare.
Dick Harrison, Lundaprofessor, om chansen att barnets första namn tas från prinsens familj.
Men i dag har mycket förändrats sett från ett historiskt perspektiv, tycker Harrison. Så sent som på 1800-talet kunde exempelvis statsministern och andra dignitärer vistas i rummet bredvid förlossningsrummet för att snabbt kunna verifiera att en tronvarvinge fötts – i dag räcker det med ett officiellt besök dagen efter.
– En kunglig födsel har ju varit ett slags lycklig grund för monarkins fortbestånd. Tidigare kunde det ju vara oerhört mycket på spel, det kunde handla om att slippa ett tronföljdskrig, säger Dick Harrison.
Kvinnliga monarker
Sverige har haft tre kvinnliga regenter: Margareta (1389—1412), Kristina (1632—1654), och Ulrika Eleonora (1718—1720). I äldre tider var dock många drottningar, även om de formellt var underställda sina män, regenter i praktiken, särskilt när kungen var utomlands.
Tronföljden har skiftat under årens lopp. Så kallad agnatisk tronföljd, när ämbetet endast kan ärvas av en man, gällde från tiden efter Ulrika Eleonora fram till 1980.
Under perioder har vi haft kognatisk tronföljd. Då ärvs ämbetet i första hand av en man, men om ingen sådan finns går kronan till en kvinna. Efter 1980 har vi haft fullständig kognatisk tronföljd, det vill säga ämbetet ärvs av det äldsta barnet, oavsett kön.
Källa: TT.
– Vad man allmänt kan säga är att om man ser till statsskicket, republik kontra monarki, så brukar alltid lyckliga händelser, barnafödslar och vigslar, tendera att verka positivt för den grupp som befinner sig mitt i det. Det vill säga det stärker med all säkerhet monarkins opinionsläge och blir en motvikt mot den negativa press som varit på monarkin.
Fram till 1980 var det så kallad agnatisk tronföljd som gällde i Sverige – det kungliga ämbetet kunde bara ärvas av en man. Men efter en grundlagsändring i successionsordningen slogs fast att även en kvinna kunde bli regent.
– Detta skedde efter en lång politisk diskussion där S faktiskt motsatt sig en grundlagsändring. Strategin var sannolikt att man ville bevara den agnatiska tronföljden i hopp om att kungahuset så småningom skulle dö ut. Men i praktiken kunde de inte stå emot jämställdhetsargumentet, säger Dick Harrison.
– Det var därför först 1980 som Victoria formellt blev kronprinsessa. Innan dess hade Carl Philip varit kronprins.
Hur bundna är kronprinsessparet när det gäller namnval?
– Lite svårt att svara på, men vi kan gissa oss till en viss bundenhet. Barnet lär få fyra namn, för det brukar kungligheter få. Vi kan också vara tämligen säkra på att något namn hämtas från Daniels familj, men knappast första namnet. Det vore en högoddsare, säger Dick Harrison.
Förmodligen, tror Harrison, hämtas namnet från den krets av kungliga kvinnliga namn som förekommit inom dynastin Bernadotte. Margareta, Kristina, Astrid, Desirée, Desideria och Ingrid – några namn ur den Bernadottska historien.
