Hård revisorskritik mot bistånd

Det förekommer oordning i huvuddelen av de granskade projekten, och varken Sida eller ansvariga revisorer har lyckats upptäcka ett stort antal väsentliga fel och oegentligheter.

Sidas internkontroll är otillräcklig och skyddet mot oegentligheter i de lokala projekt som Riksrevisionen granskat är näst intill obefintligt, enligt riksrevisor Lennart Grufberg.

Revisionen har granskat 15 projekt i Namibia, Sydafrika, Tanzania och Kenya. Inget av projekten går fritt från kritik. I tre av fyra granskade projekt saknas tillräckligt underlag för att det ska vara möjligt att bedöma vilken verksamhet som bedrivits.

Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen och Sida att vidta en rad åtgärder för att säkerställa en bättre ordning i det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer.

I fjol uppgick detta bistånd till 1,3 miljarder kronor. 370 enskilda organisationer tog emot pengar till 6 000 projekt.

Riksrevisionens granskning har visat "oegentligheter" i fem av de 15 granskade projekten. Det betyder på vanlig svenska korruption. Enligt revisionschef Gina Funnemark handlar det om sådant som förfalskade kvitton, falska fakturor och liknande.

- Vi har kontrollerat om det verkligen finns några möbler i den där skolan som dokumentationen visar har köpts in. Har det hållits en kurs för ett antal kvinnor i entreprenörsskap? Har det byggts något tak på den där byggnaden? Och vi har trots omfattande intervjuer inte kunnat hitta de här åtgärderna, säger Funnemark.

I tio av 15 fall hittades dessutom "allvarliga fel", vilket betyder fusk av annat slag. Det är sådant som orimliga konsultarvoden, allt för höga så kallade overhead-kostnader. I något fall har hyran för den lokala kyrkan ätit upp över 50 procent av projektmedlen.

Enligt revisionsdirektör Staffan Ivarsson, som ägnat närmare ett halvår åt att i fält, i "kaki och myggolja", på plats granska projekten är resultaten nedslående:

- Jag tycker det är häpnadsväckande. Det är väldigt deprimerande, rent ut sagt, säger han.

- Det behövs ett helt nytt tänkande på hur man arbetar med många svenska kronor långt ut i fält. Det handlar om att pytsa ut halvmiljonkronorsbelopp i byar där svälten står för dörren. Den lokala projektledaren är naturligtvis oerhört utsatt för påtryckningar. Du får skriva upp den summan med faktor 20 för att förstå. Det är som om du skulle få 20 till 30 miljoner kronor och åka till en by i Dalarna där arbetslösheten är total. Det är så att man känner att vi utsätter människor för en frestelse som är nästan oschysst. Det måste finnas en större kontroll, en kontrollkejda som är mer fysisk.

Ivarsson poängterar att det finns gott om goda exempel också, och att det definitivt inte är frågan om att det krävs just svenskar på plats.

- Det kan vara tjejer och killar från Nairobi men som är ekonomer och är på plats. Vi har mött helt chockade kenyaner som är förtvivlade över hur det går till. Det här handlar inte om hudfärg, utan om det sätt på vilket vi har sänkt ribban i Sverige. Det är nästan en omvänd rasism. Vi kan ställa krav på afrikaner. Här har vi projektledare som är juridiska doktorer och liknande, långt mer utbildade än vad jag är van att träffa i svenska myndigheter, säger Ivarsson.

Han anser att biståndsbranschen helt enkelt litat för mycket på en revisionskedja som visat sig inte fungera.

- De svenska revisorerna har visat sig varit allt för passiva. De har inte i något av de här fallen tagit någon som helst kontakt ut i de här länderna, trots att det är korruptionsutsatta miljöer. Det är mycket besvärande.

I slutändan anser han att kontrollen helt enkelt har varit för dålig, och att en "korruptiv miljö" spridit sig.

- Den uppstår när man häller ut så mycket pengar där det inte finns någon kontroll. Det har aldrig varit en sådan här sorts kontroll tidigare. När vi kommer så dröjer det timmar innan personerna vi kontrollerar förstår att vi är revisorer, och inte ska lämna mer pengar. De har aldrig varit utsatta för kontroll, säger Ivarsson.