”Nu köper vi grisen i säcken”, varnar bloggaren Annika Högberg, S-politiker från Vimmerby. Hon vill se partiledarkandidater som berättar vad de vill. ”Vad drömmer de om? Vad brinner de för?”, skriver hon på sin blogg.

Även S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul kräver att de som vill efterträda Mona Sahlin visar sina kort. I onsdagens SvD efterlyste hon svar på hur föräldraförsäkringen ska bli mer jämställd.

– Långsiktigt måste målet vara att vi ska ha ett jämnt uttag. Vi ska dela den rakt av, svarar nu före detta miljöministern Lena Sommestad.

Men de andra toppkandidaterna vill inte ge besked. SvD ställde fem frågor till de sex kandidater som i dagsläget ligger bäst till. Bara Lena Sommestad valde att svara på alla frågorna.

– Jag vet inte om jag har lust att låta mig intervjuas i en sorts kandidatenkät, förklarar däremot Leif Pagrotsky.

Men till slut ger han besked i två frågor: att han håller fast vid sitt EMU-motstånd och att han inte vill luckra upp regelverket för statsbudgeten.

De övriga fyra – Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Mikael Damberg och Veronica Palm, som samtliga tillhör partiets toppskikt – vill inte svara SvD.

Magnus Nilsson, S-studenters ordförande, är kritisk.

– Det är klart att det är jätteproblematiskt. Det är svårt att ta ställning till vilken partiledare man vill ha om man inte vet vad de tycker. Det ligger i sakens natur.

De som blir lidande är partiets gräsrötter, menar han.

– Man får väl förmoda att partidistrikten har en uppfattning om vad personerna tycker, och nominerar utefter det. Men många medlemmar vet inte alls det. Det blir väldigt exklusivt då, vilka som fäller avgörandet, säger Magnus Nilsson.

Också SSU-ordföranden Jytte Guteland efterlyser mer av politiska markeringar från de som vill vara med i partitoppen.

– Man kan inte visa upp sitt gamla CV och nöja sig med det. Det handlar om att visa lust nu, tryck nu, skriva artiklar nu och berätta vilken vision man har.

Men för att det ska kunna ske måste valberedningen skapa en tillräckligt ”varm miljö”, förklarar Jytte Guteland.

Även Peter Weiderud, ordförande för de kristna socialdemokraterna, anser att det är ”ett problem” att S-medlemmarna får så lite information om olika personers politik.

– Det är orimligt att det är så slutet. Men är man seriöst intresserad så är det oerhört känsligt vad man säger. Det kan då stänga möjligheterna i relation till vissa grupperingar.

Och SvD:s egen genomgång av fem heta ämnen visar att flera av de aktuella socialdemokraterna genom åren har fört fram kontroversiella uppfattningar.

I strid med partiet anser Leif Pagrotsky, Lena Sommestad och Veronica Palm att Sverige inte bör gå med i EMU. Mikael Damberg fick kritik när han öppnade för att behålla Rut-avdraget i någon form. Sven-Erik Österberg har argumenterat för en bortre parentes i a-kassan vilket upprört LO.

Magnus Nilsson tror, liksom Peter Weiderud, att mycket handlar om man inte vågar stöta sig med partikamraterna. Den som gör sig ovän med delar av partiet minskar sina chanser att få efterträda Mona Sahlin.

– Men vi måste ha en partiledare som inte bara kompromissar, utan sätter ned foten och pekar i en riktning. Då måste man våga gå ut och tycka något, säger Magnus Nilsson.