Patienten: Ähum, det svider i min … va … vu … mu … ja, jag har alltså fått något problem med snippan.

Barnmorskan: Hur ser den ut?

Patienten: Ser ut? Det har jag ingen aning ut.

Barnmorskan: Kan du kolla?

Patienten: Titta? Aldrig!

Sara, barnmorska i Umeå, berättar historien för mig. Det är faktiskt ingen anekdot. När kvinnor med underlivsproblem ringer till henne låter det ganska ofta ungefär såhär. Trots att vi har haft obligatorisk sexualundervisning i den svenska skolan sedan 1955. Det är inte riktigt klokt.

Så upp med handen ni kvinnor som läser det:

När undersökte du din vulva med en spegel senast? Har du koll på hur den ser ut? Ja eller nej, och svara ärligt!

I en undersökning vi nyligen gjorde på Amelia svarar en fjärdedel av kvinnorna att de inte har undersökt sin vulva med en spegel. Två tredjedelar skulle inte känna igen den i en polis-lineup. Och fler än hälften kan inte identifiera de olika delarna av sin vulva.

Det här är allvarligt för, som Sara säger, kvinnors underliv är som ansikten; inget är det andra likt. Och om du inte vet hur det ser ut i normala fall, hur ska du då veta om något är fel?

I undersökningen svarar nästan hälften att de har tyckt eller tycker att deras kön är oattraktivt eller äckligt. I Sverige. År 2010.

I stora delar av världen ser hatet mot kvinnokönet ännu värre ut. Där kämpar kvinnorna för rättigheter som vi för länge sedan tar för givna. Tre miljoner flickor könsstympas varje år. Småflickor gifts bort, slutar skolan och föder barn tidigt som de inte kan försörja.

Fem miljoner kvinnor behandlas på sjukhus varje år för skador som tillkommit genom en osäker abort som framtvingats på grund av abortförbud. I Nicaragua har man sedan 2006 världens strängaste abortlagstiftning, abort är totalförbjudet även om kvinnans liv är i fara. Småflickor i Burma, Kina, Laos, Kambodja och Nepal säljs som sexslavar. I Egypten uppger 83 procent av kvinnorna att de utsatts för sexuella trakasserier.

Kvinnors och flickors kroppar har blivit slagfält. Våldtäkt används i stor utsträckning som vapen i krig. I Demokratiska republiken Kongo har fler än 200 000 kvinnor och barn våldtagits under den drygt tio år långa konflikten i landet. Men inte ens i fredstid är kvinnors kroppar skyddade. Bara drygt hälften av alla världens länder har lagar som förbjuder våldtäkt.

I Indien försvinner tusentals flickor varje år, där ses flickfoster som en börda och väljs ofta bort efter ultraljudsundersökningar. Bara hälften av kvinnorna i världen som föder barn har tillgång till vård.

Och i EU är man på väg att lagstifta om ett förbud för kvinnor att förvärvsarbeta de första sex veckorna efter förlossning istället för en icke förhandlingsbar rättighet.

Vägen till ett fritt och värdigt liv för världens kvinnor går via våra underliv. En bra början är att plocka fram spegeln och bli kompis med sitt eget.