Linus Blombergs datorspelutvecklingsföretags specialitet är att göra enormt detaljrika spel som sträcker sig över stora ytor. 32 gånger 32 kilometer är spelplanen. Till höger spelet Just Cause som sålt över en miljon exemplar.
Foto: Katarina Johnson
I somras gick han igenom sin legosamling och rengjorde den. Många fyllda badkar blev det. Inte förrän i slutet av tonåren la han av att bygga, erkänner han en smula ovilligt.
–Jag har alltid velat skapa världar. Förut gjorde jag det med lego, jag har väl en 20–30 kilo. Nu har jag 160 anställda till min hjälp och kanske 100 miljoner kronor i utvecklingsbudget för ett spel, säger Linus Blomberg i sitt företags lokaler på Södermalm i Stockholm.
Han är en av fyra delägare i datorspelutvecklingsföretaget Avalanche Studios som funnits sedan 2003. De huserar på tre våningsplan, men starten var mer blygsam. Låt oss backa bandet.
År 2001. It-bubbla. Det datorspelutvecklingsföretag som Linus Blomberg är anställd på sedan fyra år står på konkursens rand. För att överleva styckas bolaget upp och Linus Blomberg och kollegan Christofer Sundberg erbjuds att ta över en del och driva det vidare. De två unga männen tackar glatt och naivt ja.
–Det var dömt att misslyckas, vi blev blåsta av en massa folk. Men vi kämpade på i ett år och sedan stod vi med en konkurs och stora personliga skulder.
Men Christofer Sundberg, Linus Blomberg och hans bror Viktor kände att de inte ville ge upp, de hade bra idéer och ville börja om på nytt med ett blankt papper. Så de startade Avalanche Studios. De hade byggt upp goda kontakter med andra företag sedan tidigare, och när ett amerikanskt bolag var på besök i Stockholm för att träffa några affärskontakter bokade de ett möte med ”Avalanchearna” också.
Problemet var att de bara hade sina briljanta idéer, men inget kontor och noll anställda. Men raskt fann de på råd. De fick låna ett kontor av goda vänner där de ställde upp några bord och datorer och där placerade de sina före detta anställda kompisar som nu gick på a-kassa. Och så bad de en bön att amerikanerna inte skulle titta under borden eftersom datorerna inte var inkopplade.
–Mötet gick bra, vi fick möjlighet att utveckla en prototyp och det var vår chans. Vi satt i skiten, på ren svenska, och var piskade att lyckas.
Vilket de gjorde, datorspelet Just Cause har sålt i över en miljon exemplar. Revansch!
–På releasepartyt bjöd vi in de som blåst oss, men inte en enda dök upp.
Då var revanschlusta en stark drivkraft, nu vill de skapa en långsiktig trygghet.
–Vi är hela tiden på gränsen, vi har aldrig gått med förlust, men vi lever hela tiden på vad vi gör just nu. Målet är att skapa en stabilitet och trygghet på lång sikt.
Linus Blomberg är uppvuxen i Delsbo, där han gick på en Waldorfskola ute i skogen där man eldade i vedspisen på mornarna. Pappa Hans är egenföretagare och forskare/fysiker, mamma Ingegerd jobbar i familjeföretaget.
Som ung pillade han tidigt med de datorer pappan tog hem, redan på lågstadiet började han programmera. Men han var också mycket musikintresserad, bankade på trummor, spelade fiol, piano, bas och gitarr. Dock, när kamraterna tog sin första fylla satt han och programmerade.
I skolan spelade de teater och när han skulle börja gymnasiet blev det musik- och teaterlinjen på Botvidsgymnasiet.
–Jag har dock aldrig varit någon exhibitionistisk teaterapa, när klasskompisar satt och sjöng i tunnelbanan tyckte jag mest att det var pinsamt.
Filmintresset är starkt och drömmen är att något datorspel – de jobbar med tre parallella projekt nu – ska bli spelfilm.
–Diskussioner pågår, säger han.
I den privata framtiden finns andra drömmar, en av hans två bröder – båda jobbar på företaget – har fått barn. Legosamlingen ska inte bara stå och samla damm.
–Jag vill så småningom ha hela Svenssongrejen med villa och barn.
