På Kulturhuset har det inför filmvisningen samlats ett stort mediauppbåd i den relativt trånga studion på tredje våningen, rapporterar SvD:s reporter Erik Olsson på plats.

Bara media och några få utvalda personer är inbjudna. Sammanlagt rör det sig om ett 40-tal personer.

– Filmen är ungefär en halvtimme lång. Vi hoppas kunna köra igång runt klockan kvart över två, säger Andreas Ribbung, projektledare på Supermarket, en konstnärsdriven konstmässa som agerar plattform för upphovsmannen.

Andreas kände inte till vem personen var och har aldrig stött på honom eller hans namn tidigare i konstsammanhang.

Supermarket tvekade dock inte när upphovsmannen hörde av sig.

– Vi har blivit en plattform för olika sådana här lite annorlunda saker.

Han ser ett pr-värde för Supermarkets övriga projekt och verksamhet att utnyttja på grund av all uppmärksamhet som mynten fått.

– Ja, vi är en organisation med begränsade resurser att nå ut. Då får man vara lite smart.

Anledningen att inte allmänheten bjudits in är enligt Andreas att man inte hade möjlighet till en större lokal. Polisen har inte varit i kontakt med honom angående det rättsliga.

Enligt SvD:s reporter är det inte några poliser på plats. Det har heller inte förekommit några protester i samband med filmvisningen.

Under själva filmvisningen får ingen upptagning ske. I inledningen av filmen berättar upphovsmannen att han ska göra ett experiment. Han ställer sig framförallt två frågor: är det jag ska göra brottsligt, och kommer det såra någon? uppger SvD:s reporter.

– Jag är beredd att åtalas, säger upphovsmannen.

Av filmen – som är filmad med en skakig handkamera – framgår det tydligt att media är en del av projektet. Inklipp från medias rapportering förekommer med jämna mellanrum.

I filmen beskrivs hur tillverkningen av mynten har gått till. Det har gått till så som SvD tidigare kunnat beskriva, men arbetet har kantats av mycket problem. Personen som designat mynten har valt att vara anonym.

– Han har varit väldigt målmedveten, säger SvD:s reporter Erik Olsson om upphovsmannen.

Mannen bakom mynten har sedan letat efter folk som vill vara med på projektet. Deras uppgift har varit ringa till tidningar och säga att de hittat ”ett märkligt mynt”. Den som ”hittade” det första myntet var Fredrik Mattssons 72-åriga mamma Karin Mattsson.

Från det att idén kläcktes tog det nio månader för myntet att bli klart.

Efter filmvisningen kommer upphovsmannen upp på scenen och svarar på frågor. Han heter Karl Fredrik Mattsson och arbetar till vardags som copywriter på RBK. Han är också bror till Andreas Mattsson, sångaren i Popsicle.

– Jag är en vanlig privatperson så jag är ingen professionell konstnär, utan amatörkonstnär. Jag jobbar som copywriter och är även popmusiker med en solokarriär där jag kallar mig KFM, säger han.

Mattsson är utbildad socionom och har jobbat med barn och familjer i kris samt med Amnesty innan han skolade om sig till copywriter.

Han berättar att det gjorts åtta mynt, varav två finns på Kungliga myntkabinettet.

Fredrik Mattsson vill inte avslöja hur mycket tillverkningen av mynten har kostat, men säger att han har bekostat projektet själv. Arbetsgivaren har inte vetat om vad han sysslat med. Projektet har varit hemligt och bedrivits på ”kvällar, helger och luncher”.

På frågan om det här är hans sätt att roa sig på kungahusets bekostnad svarar han:

– Kanske det.

Han säger att det har varit både en ”roande och oroande” resa. Det han är mest nöjd med är att ha genomfört projektet.

– Att jag varit envis och målmedveten och klarat av exakt det jag ville uppfylla från stunden jag fick idén.

– Det känns som att jag har lyckats med att göra det här begreppet folkligt. ”Vår horkarl till kung” är numera en riksangelägenhet som mening.

Några närmare detaljer om motivet bakom mynten vill han inte ge.

– På frågan om varför som många av förståeliga skäl ställer så har jag valt att svara att jag tänker inte berätta varför. Jag tycker inte det ligger i mitt uppdrag som amatörkonstnär att förklara konst för någon, säger Mattsson.

Att han valde att träda fram nu beror på ”den klyftige reportern på Svenska Dagbladet” som nosade rätt på honom. ”Det är därför vi sitter här i dag”, säger han.

– Jag insåg att det skulle komma ut förr eller senare. Därför gick jag ut nu för att kontrollera hur det skulle komma ut.

Mattsson får frågan från journalisterna om han är rädd för rättsligt efterspel och svarar:

– Inte så värst. Jag har hållit på med det här så länge så jag är beredd att bli åtalad om kungen nu vill åtala mig.

Någon undrar hur han tror att kungen känner sig. Fredrik Mattsson drar lite på svaret men svarar sedan att han tror att kungen tycker det är ”lite jobbigt”.

Känslan att stå på scenen i dag efter att mynten fått så mycket uppmärksamhet beskriver han som ”mäktig”. Han trodde att det skulle bli ett stort medialt intresse, ”men aldrig trodde jag att jag skulle stå på Kulturhuset i Stockholm och visa min film inför en samlad presskår”.

Förhoppningen är enligt Fredrik Mattson har filmen ”Kungaexperimentet” ska visas för allmänheten vid ett senare tillfälle, och det är därför man inte tillåter upptagning av den i dag.

De falska mynten med texten ”Vår horkarl till kung” började dyka upp i början av sommaren. Flera personer runt om i landet rapporterade att de hittat mynten som hånade kungen.

För ett par veckor sedan kunde SvD med hjälp av experter avslöja hur de falska mynten kommit till. Upphovsmannen ställde också upp på en exklusiv intervju – under förutsättningen att han fick vara anonym – där han sade att myntet ska ses som en del av ett konstverk där reaktionerna är en viktig del.

Efter att mynten uppmärksammats i media valde också en av de mynttillverkare som förfalskaren kontaktat att berätta för SvD vad de kände till. Företaget förklarade att de kastat ut mannen när de upptäckte vad mynten föreställde, och att de på frågan om motivet till mynten fått förklaringen att beställaren irriterat sig på avspärrningar i Stockholm i samband med att kungen fyllde 65 förra året.

Kungliga myntkabinettet i Stockholm ställer för närvarande ut två av de enkronor som hittats som resultat av det stora allmänintresset.

Mer om förfalskningen: