26 februari 1993: ”Han (Bergwall) beskriver det närmast som fantasier där han varit oklar på om det verkligen inträffat men han har nu fått fantasierna bekräftade som en följd av den pågående psykoterapin.

21 maj 1993: ”Länge var pat osäker på om han verkligen begått mordet, eller om det var någon form av fantasi eller dröm. Det som slutligen fick honom att inse att det var fråga om verklighet, var när undertecknad och pat gjorde en dagsutflykt till Sundsvall hösten 1992. Vi besökte där bostadsområdet Bosvedjan, där han först hämtade upp Johan och lockade honom med sig.

30 januari 1994: ”Jag har haft telefonsamtal med åklagaren, som uttryckte oro att utredningen skulle hindras om frigången drogs in. Han trodde att pat kanske skulle sluta berätta om han så att säga inte fick något i gengäld.

25 april 1995: ”Är oerhört rädd/.../Rycker och krampar/.../ Han med vid det här tillfället med 2 st Xanor 1 mg. C:a en timme senare får han även Stesolid Klysma 10 mg, 1 st. Ytterligare en timme senare får han en till Stesolid Klysma 10 mg.

2 juli 1998: ”Inför rättegången i maj har vi använt oss av förundersökningen i terapin på ett aktivt sätt. Det har visat sig vara konstruktivt att där gå in och se, förstå det som beskrivs i utredningen.