Sedan i mitten av oktober har allt fler stockholmare hört av sig till Vägverket för att få en så kallad transponder att fästa i bilen, som är gratis för bilägaren.
I fredags hade cirka 214 000 beställningar av dosor kommit in. Den som vill vara helt säker på att ha en transponder i bilen när försöket startar den 3 januari bör beställa en senast på fredag.
Vägverket betonar att det är för den enskildes bästa. Genom att använda en transponder, som kopplas till bankkontot via autogiro, behöver inte bilägaren själv hålla ordning på när han eller hon passerar en betalstation. Det sker i stället automatiskt.
Utan dosan riskerar bilägaren att missa en passage och få betala en extra påminnelseavgift.
Men även för Vägverket riskerar försöksperioden att bli dyrare om inte fler beställer dosorna.

Verket har gjort en grundbeställning på 700 000 transpondrar. Enligt Vägverkets projektledare Birger Höök är kostnaden för varje transponder som skickas ut ungefär 200 kronor. Det inkluderar allt från tillverkning till distribution.
– Själva elektronikkostnaden är inte så stor, det som kostar är hanteringen runt omkring, säger han.
För att skicka ut 700 000 transpondrar betalar Vägverket cirka 140 miljoner kronor. Men ännu har bara en tredjedel av alla dosor beställts. Hur mycket verket måste betala om dosor förblir outnyttjade kan Birger Höök inte svara på.
– Då är det ett antal saker som inte görs och jag tror inte att det blir 200 kronor per styck i det fallet. Men en viss kostnad blir det ju, för de har tillverkats trots allt.

Hur resonerade ni när ni beställde 700 000 transpondrar?
– Vi ville inte hamna i en situation där det skulle bli brist på transpondrar. Vi har funderat på hur många det är som kan tänkas vilja beställa, men det är jättesvårt att bedöma. Vi hoppas att vi hamnat någorlunda rätt, men det vet vi inte.
Birger Höök tror att det kommer att bli en rusch efter transpondrar i januari.
– Vi räknar tyvärr med att det kommer att vara ett stort antal personer som kommer underfund med att det kanske inte var en så dum idé med en transponder. Systemet blir mer kostnadseffektivt och ju fler som har transpondrar, desto säkrare blir systemet.
Om bilägarna trots allt ratar transpondrar och bestämmer sig för att betala på Pressbyrån eller Seven-Eleven, stiger kostnaderna för Vägverket. Tanken är att det ska vara gratis för alla bilägare att betala sin trängselskatt där.
Därför får leverantören IBM, som sköter kontakterna med kedjorna, betalt av Vägverket för varje transaktion som utförs. Men hur mycket det handlar om vill varken Vägverket eller butikernas representant uppge.

Många bilägare runt om i Stockholm har fortfarande många frågor om transpondern. Det märks inte minst hos försökets kundtjänst, där dosorna är det vanligaste enskilda ärendet.
Enligt informatören Louise Jarn Melander handlar en vanlig fråga om att fordonsägaren och kontoinnehavaren måste vara samma person.
– Det tycker en del människor är opraktiskt. I vissa fall äger hustrun bilen och det är mannen som kör och vill betala skatten. Det får man lösa inbördes mellan makar, säger hon.
En annan sak som irriterar många är att ett avtal som hämtas ut från Pressbyrån eller Seven-Eleven inte går att fylla i och skicka in till Vägverket.
– När vi får in avtalet kan vi inte hantera det. Då måste vi skicka ut ett nytt förtryckt avtal och då tror många att de skriver på ett avtal till. Men det gör de inte.

Varför kan ni inte ta emot avtalet?
– Det har med den maskinella läsningen att göra. Man måste gå tillbaka till Pressbyrån eller Seven-Eleven och hämta sin transponder där, men det är en grej som vi har märkt att inte alla förstår.