”Psylliumfrön innehåller de bästa fibrerna. Andra kan vara lite starka för magen”, menar Konstantin Schönros som gärna diskuterar frö- och fiberblandningar med sina kunder i Hötorgshallen.
Foto: Simon Paulin
Du har hört budskapet. Fibrer i maten motverkar förstoppning, ändtarmscancer, fetma, diabetes, hjärtsjukdomar, gallsten och karies och ger mat till de goda bakterierna i magen.
Sant i de flesta fall så länge de osmältbara fibrerna finns på sin vanliga plats i växternas cellväggar, och serveras tillsammans med resten av fullkornet, grönsaken eller frukten.
Men idag är det kaos bland kostfibrerna.
Efter åratals förhandlingar har den globala fiberindustrin lyckats trumfa igenom att tillåta nya sorter som får renframställas ur naturliga råvaror med enzymatiska och kemiska metoder. Men också helt konstgjorda fibrer har fått grönt ljus.
I klartext innebär det att en salig blandning av e-märkta tillsatser, tekniska konsistensgivare och sötningsmedel har fått börja kallas för kostfibrer. Dit hör även oligosackarider, kolhydrater som kemiskt ligger så nära socker att de smakar sött och bryts ner till socker i grovtarmen.
Till slut blev fiberlobbyn alltför framgångsrik. I november förra året konstaterade EU:s experter att begreppet kostfiber blivit så brett och urvattnat att det inte kan kopplas till någon hälsoeffekt alls, inte ens till att sätta fart på magen.
Därmed måste alla som vill kvala in i fiberfamiljen på egen hand leva upp till EU:s krav på bevisad hälsoeffekt för att få kallas fiber från och med den 31 oktober 2012. Få har hittills klarat kravet.
– Många av de hälsopåståenden som får göras idag kommer inte att godkännas av EU nästa år, säger Petra Bergkvist, statsinspektör på Livsmedelsverket. Av de påståenden som då inte godkänns kommer ändå en stor andel att ges en övergångsperiod innan de blir förbjudna att använda i reklam och märkning för livsmedel.
De fibrer som SvD hittat i varor och som på paketen påstås vara bra för hälsan tillhör ofta den grupp som enligt EU:s livsmedelsmyndighet EFSA helt eller till stor del saknar bevisad hälsoeffekt. Ett vanligt exempel är oligofruktos som inte minst bland frukostflingorna drar upp halten av fibrer på etiketten, och smaken av sötma i munnen.
I november samlade Livsmedelsverket dietister och branschexperter från hela landet för att diskutera fibrer. När Ingemar Gröön, tidigare forskningschef på bagerijätten Pågen, fick frågan om varför det tillsätts så mycket fibrer i brödet svarade han snabbt:
– Det ger möjlighet att ange kostfiber i innehållsdeklarationen. Det kan låta cyniskt, men det är sant.
Oavsett om det är produkter som marknadsförs som lågfett, lågsocker eller lågkolhydrat är nyfibrerna bulkvaran. Flera av de som blivit mest populära bland tillverkarna påverkar produkten väldigt lite vad gäller smak och konsistens, men den höjda fiberhalten möjliggör en prishöjning som överstiger vad fiberråvaran kostar.
– Hälsopåståenden är som jag ser det ett sätt att tjäna pengar. Jag är väl lite gammaldags men jag är sån som tycker att man ska äta hela livsmedlet och inte försöka koppla effekter till enstaka beståndsdelar i maten, säger Irene Mattisson som är nutritionist på Livsmedelsverket.
Kostfibrer har förknippats med skydd mot hjärtsjukdomar, diabetes, ändtarmscancer och fetma.
– Men när man undersökt fiber för fiber har man inte sett så starka effekter, och ibland ingenting alls, säger Irene Mattisson.
Per Åman som är professor på Sveriges lantbruksuniversitet har forskat kring fibrer i 30 år. Han tycker att det är bra att det nu finns en gemensam definition av fibrer, istället för många olika. Men han är tveksam till EU:s medikaliserade syn där fibrers hälsoeffekter bedöms var och en för sig.
– Industrin vill pilla ut fibrerna och rena dem och sälja dem var för sig. De vill också kunna hitta på nya. Det har blivit en jätteindustri att tillhandahålla fibrer som vitt pulver, men hur väl är hälsoeffekterna egentligen studerade? Industrin vill självklart att allt de gör ska kunna användas men det är viktigt att myndigheterna orkar hålla emot, säger Per Åman.
– Visst kan en fiber ha bra egenskaper, men då ska den plötsligt hällas i överallt. Det är ett stort ansvar som vilar på tillverkarna att få en bra blandning av allt det här. Äter man fullkorn, frukt och grönt får man på ett naturligt sätt i sig många olika fibrer med kompletterande egenskaper, och mycket annat också.
