Morfar har följt med 15-åriga Felicia Karlsson till det privata barnsjukhuset Martina på Östermalm i Stockholm för att hon ska få hjälp med sin tå. På ett landslagsläger i fotboll slog Felicia i foten och värken vill inte gå över.
–Det här har gått blixtsnabbt. Vi ringde igår och fick komma redan idag, konstaterar en nöjd Bengt Andersson.
När barnsjukhuset invigdes i september möttes det av protester från politiker ur båda blocken. Verksamheten är helt privat finansierad. Den som kommer akut får betala 1400 kronor för besöket. Men med en privat sjukvårdsförsäkring i bakfickan är det gratis.
Det har hittills inte varit någon rusning i receptionen. I fredags var ett syskonpar inbokat på eftermiddagen, och så Felicia då. Men enligt vd:n Peter Wasmuth går allt ”enligt plan”.
–Nu tar vi emot mellan 60 och 70 patienter i veckan. Vi har kapacitet för ungefär fyra, fem gånger mer, men det jobbar sig uppåt, säger han.
En opinionsundersökning som den marknadsinriktade tanke-smedjan Timbro låtit göra tyder på att det finns ett stöd för privata försäkringar inom välfärden. Nästan varannan person av de tusen som Novus opinion till- frågat tycker att det vore bra om fler fick ”möjlighet att teckna privata försäkringar inom välfärden utöver det man får via skattepengarna”.
–Jag hade inte väntat mig ett så pass starkt stöd, säger idédebattören och före detta MUF-ord-föranden Thomas Idergard, som leder Timbros välfärdsprogram.
Gruppen ska komma med konkreta förslag bland annat på hur graden av privat finansiering ska öka i välfärden. Men det handlar då inte om att ge bidrag till den flora av privata vårdförsäkringar som redan idag finns, med barnsjukhuset Martina som ett av de färskaste exemplen.
Istället vill Timbro ha modeller för hur staten ska stimulera och subventionera fram-växten av försäkrings- finansiering inom framför allt sjukvård och äldreomsorg, som ett komplement till de tjänster som är offentligt finansierade.
Det är en fråga som har varit politiskt död under åtskilliga år. Men det hindrar inte Thomas Idergard.
–Ur ett kortsiktigt perspektiv är det ett arbete med en ganska stor uppförsbacke, konstaterar han.
Men den demografiska utvecklingen gör att frågan blir allt mer angelägen. Att de äldre blir allt fler och att de dessutom lever längre, samtidigt som de efter-frågar mer vård och omsorg, gör att den samhälleliga ekvationen inte kommer att gå ihop, menar Thomas Idergard.
–I längden kommer man bara att kunna finansiera välfärden till en viss grundnivå för alla, men det säger man inte till folk utan det får de upptäcka själva.
Thomas Idergard pläderar för modeller som avdragsrätt för försäkringspremier och särskilda hälsokonton. Ett är klart menar han:
–Den gamla svenska modellen har kommit till vägs ände, även när det gäller välfärdens finansiering.
Motargumentet, att det blir plånboken som får styra, avfärdar Thomas Idergard. Så är det redan idag, när en privat marknad med sjukvårdsförsäkringar växer fram, menar han.
–Vi skulle vilja se ett nytt samhällskontrakt där det offentliga står för det basala. Men där det redan idag blir möjligt att spara privat för det vi vill lägga till. Det kan vara sådant som extra tillsyn på natten, eller lite bättre mat.
Men Per Schlingmann, Moderaternas partisekreterare, tror inte att det finns något folkligt stöd för sådana förslag och ifrågasätter opinionsmätningen.
–Det låter väldigt märkligt. Jag tror att det finns en väldigt stark bas hos alla som bor här att Sverige är ett land där vi gemensamt finansierar barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Skulle en undersökning visa något annat är det ett unikt resultat.
Mycket beror, menar Per Schlingmann, på hur frågan ställs.
–Väldigt få skulle svara ja på att man själv skulle behöva betala för ett besök på en vårdcentral, säger han.
Moderaternas utgångspunkt är tydlig. Per Schlingmann vill inte ha någon privat finansiering.
–Sjukvårdslagens portalparagraf ska styra, vi ska ha en gemensamt finansierad vård, tillgänglig för alla efter behov. När vi har jobbat med att utveckla vår sjukvårdspolitik så har vi snarare lämnat diskussionen om privat och offentligt. Den stora utmaningen handlar om tillgången och jämlikheten, det ser väldigt olika ut i olika landsting.
