Kvinnan var 25 år gammal och hade arbetat som kriminalvårdare i ett drygt år. I går befann hon sig vid rastgården tillsammans med en häktad och med en äldre kvinnlig kollega i närheten när allt gick fel.
Enligt uppgifter till SvD väntade den äldre kollegan vid utgången till rastgården på den intagne och den yngre vårdaren. Plötsligt slet den häktade mannen som är misstänkt för våldsbrott åt sig den äldre kollegans batong och började besinningslöst slå mot den 25-åriga vårdaren.
Den grova misshandeln orsakade mycket svåra skador hos den 25-åriga kvinnan. Kvinnan fördes till Huddinge sjukhus men hennes liv gick inte att rädda.
Mannen är i 30-årsåldern och befann sig vid en av tiotalet rastgårdar som är belägna på Flemingsbergshäktets tak. Eftersom han satt häktad för våldsbrott och dessutom dömts för våldsbrott tidigare bedömdes han som farlig av personalen.
Kriminalvården är sparsam med information eftersom polisutredningen pågår men Gunilla Ternert, chef för Kriminalvårdens Stockholmsregion, säger att mannen plötsligt angrep den ena kriminalvårdaren, en 25-årig kvinna.
– Något tillhygge har använts. Jag kan inte gå in på vad, men det måste ha varit väldigt hårda slag, säger Gunilla Ternert. Ambulansen var snabbt på plats och kvinnan fördes till Huddinge sjukhus men hennes liv gick inte att rädda. Den andra kriminalvårdaren, en kvinna med ett flertal år i yrket, sägs vara chockad men annars inte skadad.
Parallellt med polisens utredning ska Kriminalvården göra en egen utredning för att se om säkerhetsföreskrifter eller andra rutiner måste ses över.
– Vi måste titta på allting, det är självklart. Sannolikt har det brustit någonstans. men vi vet inte, säger Gunilla Ternert.
Kriminalvårdens generaldirektör Inga Mellgren förklarar att en riskbedömning görs varje gång en intagen kommer till häktet. Men att den bedömningen kan vara svår om personen är helt okänd och inte varit dömd sedan tidigare.
– Man har inte så mycket information. Men de kommer ju till häktet via polisen och har varit både gripna och anhållna när de hamnar i vår verksamhet. Finns det något särskilt att rapportera från polisen så får vi ju höra det.
Det fanns ingen hotbild mot personalen på häktet i Flemingsberg, anser Kriminalvårdens säkerhetschef Christer Isaksson.
Men den riskbedömning som tidigare gjorts på den nu mordmisstänkte intagne som misshandlade en kvinnlig kriminalvårdare till döds visade på en farlig person som dömts flera gånger för grova våldsbrott.
Mordet på vårdaren är unikt i den moderna svenska kriminalvårdens historia. Samtidigt är den ett uttryck för en allt hårdnande arbetsmiljö i landets häkten och fängelser.
En fråga som reses är om de riskbedömningar som görs av misstänkta som häktas är tillräckliga och om tillräckliga personalresurser avsätts för att bevaka och hantera de farligaste personerna.
Att sitta inlåst på ett svenskt häkte är ibland mer pressande än att vara intagen i ett fängelse. Restriktionerna kan vara rigorösa och häktestiderna långa. Men vilken riskbedömning görs då av personer som hamnar på häktet? Individer som kan vara misstänkta för grova brott men som samtidigt kanske inte är speciellt kända sedan tidigare, varken av Polisen och Kriminalvården.
– Ja, det kan vara svårare att bedöma riskerna med häktade eftersom de ofta kan vara ganska oskrivna blad, säger Per Sunnebron ordförande i fackförbundet ST:s avdelning inom Kriminalvården.
En person som döms till fängelse i fyra år eller mer genomgår en omfattande flera veckor lång riskbedömning innan han eller hon placeras på anstalt. Olika tester, psykiatriska undersökningar och en bedömning av Kriminalvårdens säkerhetsavdelning ingår i det underlag som ligger till grund för beslut om placering.
Vid häktningar blir riskbedömningarna snabbare utförda och kan inte gå lika mycket på djupet. När SEKO för två år sedan lät ställa frågor till 2000 av sina medlemmar inom Kriminalvården visade svaren att våld och hot om våld mot personalen är vanligt förekommande.
Allra värst var det på häktena. Där uppgav varannan kriminalvårdare att arbetsmiljön blivit sämre och sex av tio ansåg att de var underbemannade.
Enligt Kriminalvårdens föreskrifter ska personalen öva inför krissituationer, exempelvis våld mot personal. Men i SEKO:s undersökning svarade varannan kriminalvårdare att de inte deltagit i någon övning det senaste året.
– Jag har inte varit med om någon sådan övning över huvud taget, säger en kriminalvårdare vid häktet i Huddinge.
