Antibiotika är numera bara tilllåtet i djuruppfödning för att motverka sjukdom. Trots det ökar förbrukningen i flertalet länder, så även i Sverige. Men den svenska konsumtionen ligger fortfarande betydligt lägre än i andra länder.

Gunnar Carlsson som driver Lida gård i Enhörna i Sörmland säger att svenska grisbönder har en helt annan syn både på djurhållningen och på antibiotikaanvändningen än grannländerna.

–När folk kommer från Östeuropa och Danmark och besöker oss märker jag hur olika synsätt vi har. Vi har till exempel betydligt lägre djurtäthet, vi tycker det är självklart att djuren ska ha strö under sig, vi kuperar inte svansarna och vi använder bara antibiotika när djuren blir akut sjuka, säger han.

Genom att använda sig av ett annat sätt att ströa har han fått ner skadorna bland nyfödda kultingar och därigenom kunnat minska antibiotikaanvändningen. Ändå händer det så gott som dagligen att nyfödda djur blir trampade och skadade så att de måste få en antibiotikakur. Det är oundvikligt menar Gunnar Karlsson.

Var eller varannan månad kommer en distriktsveterinär ut och inspekterar hans djur, men tester för att spåra mag-tarmbakterier görs bara om något av djuren visar uppenbara tecken på smitta, till exempel diarré.

Gunnar Karlsson levererar varje år mellan 7000 och 8000 grisar. Därmed tillhör han de större svinproducenterna i landet. Konkurrensen från lågprisländerna hårdnar för varje år. Sedan slutet av 90-talet har 25 procent av den svenska produktionen försvunnit ur landet. Ytterligare 20 procent väntas försvinna det närmaste året.

Enligt Annika Bergman, ordförande i Sveriges Grisföretagares Ekonomiska förening, är huvudskälet till detta den strängare svenska djurskyddslagstiftningen som gör att svenska producenter inte kan konkurrera på lika villkor.

–Det mervärde som skapas med högre djurskydd värdesätts inte av konsumenterna så att producenten kan få lönsamhet trots de kostnaderna. Särskilt uppenbart blir det vid de offentliga upphandlingarna då djurskydd och djurhälsa ignoreras på bekostnad av lågt pris, säger hon.

Gunnar Carlsson tycker att hans grisar lever ett bra liv i förhållande till den prisnivå de ger.

Men det blir tuffare och tuffare för varje år och Gunnar Carlsson har redan insett att han blir den sista bonden på gården. Inget av hans två tjugoåriga barn vill ta över driften. En del av ansvaret för att de svenska grisproducenterna snart inte kan konkurrera längre bär konsumenterna, menar han.

–Jag finner det störande och märkligt att folk tycker det är ok att äta mat som producerats på villkor som inte skulle godkännas i det här landet, säger Gunnar Carlsson.