”Med vasst skalpellblad eller en särskilt utformad tång görs ett eller två snitt i pungen varefter testiklarna, med rikt nervförsedd vävnad, dras fram. Sädesledare och blodkärl skärs av och såret lämnas öppet för avläkning”.

Så beskriver Jordbruksverket kastreringen av en griskulting. Varje dag utförs den smärtsamma proceduren på 4 000 smågrisar i Sverige. Den utförs av lekmän, oftast djurägaren eller djurskötare, och sker utan bedövning. Också på gårdar som levererar Krav-märkt kött.

– Det är ett avsteg för att minska kostnadsskillnaderna mellan Krav och konventionell uppfödning, säger Lars Hällbom, regelchef på Krav.

I Krav:s regler står att obedövad kastrering ska vara tillåtet fram till 2012.

2001 deklarerade Sverige, Danmark, Holland, Tyskland och Nederländerna att de skulle förbjuda obedövad kastrering så snart det var möjligt. Djurskyddsmyndigheten fick i uppdrag att utreda alternativa metoder åt svenska regeringen, senare tog Jordbruksverket över.

2007 blossade debatten om kastreringarna upp i svenska medier. Då lovade jordbruksminister Eskil Erlandsson att se över lagen. I stället för att göra som i Norge – förbjuda kastrering utan bedövning – valde svenska regeringen att återigen förnya Jordbruksverkets uppdrag.

Anledningen till att man kastrerar hangrisar är att deras kött annars utsöndrar en frän lukt, så kallad galtlukt. Det norska förbudet kom 2002. Där är kostnaden för att låta en veterinär utföra bedövning är ungefär 24 svenska kronor per gris.

Eskil Erlandsson menar att det norska systemet skulle vara omöjligt i Sverige.

– Vi har inte nog med resurser och veterinärer för att genomföra det. Det är 1,5 miljoner grisar om året och de är spridda på 2000-3000 gårdar, säger han.

Den politiska oviljan att lagstifta om bedövning handlar också om att hålla nere priset på svenskt fläskkött, för att inte förlora marknadsandelar till importerat kött.

– Givetvis finns det också med. Djur lider ju lika mycket även om de kastreras i något annat land, säger Erlandsson.

Den argumentationen underkänner folkpartistiska riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson.

– Sverige ska vara bäst på djurskyddsfrågor och driva på andra länder i Europa, inte anpassa oss till låga nivåer i andra länder, säger hon.

Sverige borde ha förbjudit obedövad kastrering för länge sedan, tycker Ohlsson.

– Kan Norge så kan Sverige. Det är självklart möjligt att låta veterinärer utföra bedövningen. Visst kostar djurskydd och köttet blir dyrare. Men i Sverige har vi valt att ta de kostnaderna, säger hon.

I stället för att lagstifta om bedövning har regeringen hittills valt att invänta nya tekniska lösningar som kan ta bort galtlukten. Men sådana innovationer kan ligga långt fram i tiden.

I Norge har man satsat närmare 100 miljoner kronor på forskning kring detta de senaste åren. Konkreta resultat lyser med sin frånvaro.

Just nu pågår försök i Sverige där djurskötare får utbildning i att ge grisar bedövning utan att anlita en veterinär. Veterinärförbundet är skeptiska.

– Det är ett operativt ingrepp inne i vävnaden och risken att man hamnar fel är inte försumbar, säger förbundets informationschef Johan Beck-Friis .

Branschorganisationen Sveriges grisproducenter föredrar ändå att djurskötare ska få bedöva grisarna.

– Vi vill hitta metoder för att slippa den obedövade kastreringsprocessen. Men vi tror inte att det finns tillräckligt många veterinärer. Man får väl inte prata om pengar, men det blir ju en förtungande kostnad också, säger organsiationens verksamhetsledare Margareta Åberg-Andersson.