Göran Greider, chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten och debattör:

Vem tycker du vinner på att debatten hölls?

– I grunden var det SD. De har en viktig fråga, som någon sa, en sträng på gitarren som de vill slå an på hela tiden. Men jag tror nog många tittare fick en känsla av att de inte lyckades få till stånd något. Så debatten kan ha bidragit till att försvaga deras sak.

Vem tycker du vann debatten?

– De som vann var på sätt och vis etablissemanget, det vill säga de etablerade partierna . Till skillnad från SD försökte partierna hela tiden problematisera och nyansera. Det gjorde att det inte blev den här krutdurken som SD ville ha fram, vi mot etablissemanget. Det fick de inte fram eftersom de andra partierna gjorde försök att nyansera debatten så gott det gick. Etablissemanget vann en oväntad seger.

– Jag tycker dock att det var flera problem i debatten. Man kan inte hålla en sån här debatt som i stort handlar om dådet i Stockholm i december utan att nämna Sverige i Afghanistan eller varför arbetslösheten är så hög i Sverige. Det går inte att rimligt och förnuftigt diskutera terrorism utan att diskutera en global situation där stormakter begår det ena övergreppet efter det andra. Det går inte att bara hoppa över de frågorna, för då blir det inte trovärdigt.

Med tanke på ämnet, hur skiljde sig den här debatten från andra riksdagsdebatter?

– Man kände av en viss samhörighet bland de etablerade partierna. Det fanns en faktor där vänsterpartisten ändå kände en samhörighet med folk- eller centerpartisten gentemot de främlingsfientliga SD. Varje gång de dyker upp i en riksdagsdebatt så blir det ofta så, i det här fallet var det väldigt tydligt att det finns en sorts demokratisk värdegemenskap som betyder något och jag tror att en övervägande majoritet av det svenska folket känner finns och som är värd något.

Var det något speciellt under debatten som du reagerade på?

– Egentligen så reagerade jag på att debatten var så lugn. Jag tror att Sverigedemokraterna blev ganska besvikna. Det här var deras stora tillfälle tyckte de. Åkesson tjatade om islamistisk terror, men det var lite roligt att se den här sakligheten hos de övriga partierna som tog ner det till marken och gjorde att SD-gruppen såg villrådiga och besvikna ut. Det blev inte som de hade tänkt sig.

– Men det kommer inte att gå till historien som en minnesvärd debatt, folk stod och stakade sig och läste efter manus. Det var inga skarpa inlägg direkt. Men kontentan var att SD förlorade den här debatten.



Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet:

Vem tycker du vinner på att debatten hölls?

– Det beror på vem som man betraktar som sin målgrupp. Jag tror att Sverigedemokraterna vinner inför sina väljare, sina sympatisörer. Både genom att ta initiativ till debatten och genom det som sägs där.

Vem tycker du vann debatten?

– Förutom Jimmie Åkesson, inför sin egen målgrupp, så var det en som debatterade frågorna bra och med känsla, nämligen Maria Ferm (MP). Hon var väldigt bra och hanterade debatten bra. Hon vågade ta in andra saker, man märkte att det var hennes fråga, hon drog in saker som att SD nyligen har kallat MP för extremister, vilket ger en fingervisning om att extremism kan vara så mycket. Det var begåvat gjort av henne att gå ifrån det givna formuläret i debatten.

– De andra etablerade partierna sa vad som förväntades av dem, men utan något riktigt stort patos. Och Caroline Szyber (KD), hon kunde knappt läsa innantill, det var nästan pinsamt.

Med tanke på ämnet, hur skiljde sig den här debatten från andra riksdagsdebatter?

– Den skiljde sig på ett väldigt markant sätt. För första gången så var SD i en debatt i Sveriges riksdag där det var deras fråga, där de verkligen ville något. Det var deras initiativ och de pratade för sin egen publik.

Var det något speciellt under debatten som du reagerade på?

– Tyvärr inte. Jag hade hoppats på att någon skulle överraska i någon riktning. Det var väldigt, väldigt förutsägbart. Jag tycker att man kunde se klara skiljelinjer. De rödgröna pekade på sociala problem, till höger från allianssidan talade man, inte bara, men mer om att betrakta det här som brott. Och SD hade en helt egen syn på problematiken.

– Det är också viktigt att påpeka att den här debatten hade ett helt annat tonläge, när SD väljer att lyfta fram en hel grupp, islamisterna, som helt väsensskilda från andra extremister. Det är anmärkningsvärt med den indelningen i grupper.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Vem tycker du vinner på att debatten hölls?

– Alla vi som tycker att islamistisk terror är ett problem vinner naturligtvis på att våra politiker tvingas att brottas med åtföljande problemställningar.

Vem tycker du vann debatten?

– Jimmie Åkesson, som alla andra naturligen måste förhålla sig till, var debattens vinnare. Folkpartiets Johan Pehrson klarade sig hyggligt, eftersom han inte försökte relativisera eller bortförklara problemet. Och justitieminister Beatrice Ask fick in en bra poäng, när hon påpekade att Sverigedemokraterna i själva verket blockerar europeiskt kontraterroristsamarbetet – ett elegant sätt att visa att SD kanske inte är de mest lämpade att hantera saken, utan att förringa problemet.

Med tanke på ämnet, hur skiljde sig den här debatten från andra riksdagsdebatter?

– Debatten var som andra. Partiernas företrädare försökte vrida frågeställningen för att gynna den egna saken.

Var det något speciellt under debatten som du reagerade på?

– Det är plågsamt att se hur Jimmie Åkesson kan springa i cirklar runt de andra. Han är bättre påläst och säger dessutom det uppenbara: islamistisk terrorism är ett hot som bör granskas mer. De andra partiernas företrädare bottnar sällan i frågeställningen, utan slösar bort tiden med att försöka relativisera och förringa problemen. Det är ett löjligt spel. Om Jimmie Åkesson säger att ett plus ett är två, måste de andra säga tre, för att slippa vara överens med Sverigedemokraterna.