Anneli Persson och Anna-Liisa Jylhäkorpi med hunden Boy har bott grannar med familjen i flera år. Familjen pratade aldrig med någon, sade inte ens hej och hade alltid persiennerna neddragna, berättar de.
Foto: Tomas Oneborg
I det lilla bostadsområdet råder ett stilla sommarlugn. Under sju års tid hörde Fredrik Swärdh vad han beskriver som konstiga ljud och bråk från en lägenhet. Familjen som bodde där, berättar han, var ofta bortrest.
Men att pappan ska ha hållit de fyra barnen instängda i lägenheten i över ett halvår har han svårt att tro.
– Jag blir både förvånad och inte. De betedde sig väldigt konstigt, säger han.
Grannarna berättar om en familj som höll sig på sin kant. De pratade inte med någon. Hade alltid persiennerna neddragna och var bortresta under stora delar av året.
Då och då kom någon av föräldrarna hem och vittjade den överfulla brevlådan. Barnen var aldrig ensamma utomhus.
Mamman beskriver i polisförhören familjens liv som ett helvete:
”Jag har väntat i 25 år på att någon ska komma och hjälpa mig.”
Det var strax efter lunch den 26 juni som dramat började rullas upp. Då fick Uppsalapolisen ett samtal från kvinnan och hennes son. De ville anmäla att de misshandlats under ett bråk med pappan i familjens lägenhet kvällen innan.
Det visade sig snabbt att incidenten bara var en första pusselbit i vad som skulle bli en stor utredning. För poliserna vittnade mamman bit för bit om att hon och flera av hennes barn hade misshandlats och torterats kontinuerligt i över 20 år.
Under långa perioder, hävdar hon, spärrades familjen in i lägenheten, förbjudna att gå ut. Hösten 2003 och våren 2004 isolerades de helt av hennes man, berättar hon.
Mannen, som enligt den svenska folkbokföringen är 68 år gammal, åtalades i går i Uppsala tingsrätt för olaga frihetsberövande, grov kvinnofridskränkning, misshandel och olaga hot. Det råder dock oklarheter om hur gammal mannen egentligen är. Vid tidigare kontakter med myndigheter har han sagt sig vara uppemot tio år yngre.
I förhören är mannen och hans fru i stort sett bara överens om en sak: att de kom till Sverige som politiska flyktingar från Iran i mitten av 1980-talet. Mannen hade arbetat politiskt för shahen Mohammad Reza Pahlavi som störtades 1979. Sedan tidigare hade han utbildat sig på flera universitet, men efter revolutionen ska han ha kastats i fängelse. Han lyckades dock fly med sin fru till Sverige.
Paret hamnade i Uppsala. Enligt kvinnans vittnesmål hade maken inget som helst intresse av att jobba och han skrämde sin familj med att samhället inte gillade dem.
Inget av de barn som paret senare fick tilläts heller gå i skola, varken i Sverige eller Iran. Familjen har regelbundet rest mellan lägenheten i Uppsala och Iran, där de bott långa perioder. På så sätt har barnen hållits utanför det skolsystemet.
Mamman berättar att hon lärde barnen – som i dag är mellan 16 och 22 år – svenska med hjälp av gamla Emil i Lönnebergaböcker som hon hittat i soptunnor.
Förutom våldet hon vittnar om säger mamman att hon förbjudits att ha någon som helst kontakt med sin familj. När hon försökte ringa sina sjuka föräldrar straffades hon hårt av sin make.
Kvinnan berättar om sin totalt isolerade tillvaro utan några som helst vänner. Hon delade inte säng med sin make utan tvingades sova på soffan. Den sjukersättning hon fick tog 68-åringen hand om.
I början av 2000-talet flyttade pappan och barnen åter till Iran. Mamman blev kvar i Uppsala, men hälsade på flera gånger per år. Det är utifrån förhören oklart varför hon inte larmade eller flydde.
När barnen blev äldre skickades flera av dem utomlands. En son tvingades enligt mamman att flytta till utomlands mot sin vilja, enligt pappan för att undvika värnplikt i Iran. Det var när sonen – som är i de sena tonåren – ville återse sin familj som historien till slut uppdagades för polisen.
Familjen befann sig i lägenheten när han kom på besök. Enligt både sonens och mammans vittnesmål var det ett bråk om pengar som en sen kväll för knappt en månad sedan ledde till att pappan åter slog och hotade dem.
Men denna gång sa sonen ifrån – och försökte skydda sin mamma. Dagen efter gick mamman och sonen ut för ett ärende. När de kom tillbaka var låset utbytt och de hade ingenstans att ta vägen. Efter en kort stund fattade de ett beslut – och ringde polisen.
I förhören nekar 68-åringen till alla anklagelser. Han menar att det är mamman som har hållit familjen i ett hårt grepp. Att hans familj ljuger när de anklagar honom för brotten.
När polisen förhör honom vittnar han, i sin tur, om att mor och son knivhotat honom och den dotter som vittnar för honom: ”Vi ska döda er båda”.
Nu får tingsrätten ta reda på vem som talar sanning. På torsdag inleds rättegången.
