Ännu står varken kung eller president på kommandobryggan när Inga-Lill Wester, en 49-årig narkossköterska med en sådan djup solbränna som många timmar till havs ger, greppar en av segeltamparna vid fören och spanar mot land.
Som en del av ostindiefararens fasta besättning har hon slitit i mässen och som sjukvårdare ombord under ett år. I dag, när skeppet når Göteborgs hamn, är äventyret slut.
- Det går inte att beskriva hur det kändes att segla för fulla segel och vi nästa flög fram. Det ska bli skönt att komma i land och träffa mina döttrar men man kommer sakna det här, säger hon.
För hade besättningen inte tidigare fattat att resan snart var över så gjorde de det garanterat det när de vaknade. Runt om den 58 meter långa Götheborg, byggd för att likna originalet som gick på grund här i inloppet till Göteborg för 250 år sedan, guppade tidigt i morse en samling fritidsbåtar.
Och vartefter som skeppet närmat sig hemmahamnen har den välkomstkommittén växt till en armada av närmare ett tusen småbåtar, vattenskotrar och till och med kajaker.
Och här på däck trängs inte bara besättningen utan även den samling vip-gäster: bland dem näringslivsfolk, kommunalrådet Göran Johansson och den skara entusiaster som varit med i projektet under 20 år.
Ronny Johansson, 64 år, njuter av en kopp kaffe på väderdäck. Han är en av stiftarna som drömde om att återskapa den ostindienfarare som år 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan vid Göteborgs inlopp.
- Att det här verkligen har lyckats, det är fantastiskt, säger han.
Målet att projektet skulle bli en affärsmässig succé, ett sätt att länka svenska företag med den växande ekonomiska jätten Kina, det är uppnått med råge, säger han. Stiftelsen Svenska Ostindiska Compagniet beräknar bara den kinesiska medieuppmärksamheten till ett pr-värde av 3,5 miljarder kronor.
- Med Götheborg visar vi kineserna att vi är långsiktiga i vår relation med dem. Det kunde vi märka på det enorma intresset när vi var i Kina. Så här kan vi anknyta till att vi har handlat med dem i hundratals år.
Hemkomsten är också höjdpunkten på det första kinesiska statsbesöket på svenska mark. Efter att kanonernas salut fyllt däcken med svavelos angjorde Götheborg land under jubel från tusentals församlade göteborgare och tillresta. Inte minst kinesiska medier hade många fotografer på plats på kajen.
Längs kajen demonstrerade även bland annat svenska Amnesty för mänskliga rättigheter i Kina. I Stockholm lovade näringsminister Maud Olofsson att föra en kritisk dialog när hon i dag söndag träffar den kinesiske statschefen.
Under ceremonin i Göteborg var åtminstone det offentliga ordbytet utan antydningar till kritik mot enpartistatens kontroll av oliktänkare, förtryck av minoriteter och obefintliga yttrandefrihet.
Kung Carl XVI Gustaf, tillika skeppets beskyddare, kallade i sitt tal skeppet en symbol för goda relationer mellan länderna. Kinas president Hu Jingtao återgäldade genom att tacka Sverige och Götheborg å det kinesiska folkets vägnar för att ostindiefararen åter rest längs ”havets sidenväg”.
I folkmassan i hamnen viftade 45-åriga Jian Wu från Malmö med den svenska och den kinesiska flaggan. Tillsammans med ett 50-tal andra svensk-kinseser hade han rest till Göteborg med en chartrad buss för att möta skeppet och se Kinas president.
- Det här är väldigt viktigt. Sådana kloka initiativ som det här öppnar Kina för svenska företag och tvärtom, säger han, som var här även i oktober 2005 när Götheborg påbörjade sin 35 200 sjömil långa seglats.
I sommar ska skeppet visa upp sig längs västkusten men redan nu siktar organisatörerna bakom på att representera Sverige vid världsutställningen i Shanghai om tre år. Om Inga-Lill Wester, som aldrig seglat innan hon mönstrade på, ska ta en långtur igen är det för kamratskapet och för det säregna i att kryssa fram i ett skepp som Götheborg.
- När man är ute till havs och tittar upp ser man samma stjärnor som de gamla ostindiefararna följde på södra halvklotet. Där ute var det som att vi var helt ensamma.
