De går sista året på Lapplands gymnasium och snart går de ut i livet. Två saker är eleverna Pia Holmbom, Richard Andersson, Lisa Andersson och Emilie Svanström eniga om.

För det första, de älskar Jokkmokk. Det är här strax norr om polcirkeln som de helst vill leva.

För det andra: om ett år eller två flyttar de härifrån.

Alla fyra vill läsa vidare på högskola i Luleå eller Umeå, dit så många från Jokkmokk redan flyttat. Och även om sådant som ett rikare kulturliv lockar – under tonåren har de ofta tyckt att lilla Jokkmokk varit dötråkigt – är det inte utan vemod de pratar om att lämna sin hembygd. Helst vill de flytta tillbaka så småningom.

–Ofta är det nog så att man tittar mer efter det som inte finns än att man ser det som vi har här, säger Lisa Andersson.

På 50 år har Jokkmokk halverat sin befolkning. Fler invånare dör än det föds nya, fler flyttar bort än hit. Resultatet urholkar steg för steg kommunen, säger kommunalrådet Anna Hövenmark (V):

–Vi har inga högre utbildningar här, så de unga flyttar. Många som vill flytta tillbaka efter att ha studerat färdigt kan inte det eftersom det inte finns jobb här, inte de jobben de vill ha.

Det är inte bara här som glesbygden blir glesare. Kartan intill visar ett kluvet Sverige. Det rödfärgade visar regioner där inflyttning, invandring och nyfödda gör att befolkningen i arbetsför ålder ökar, enligt statistik som Arbetsförmedlingen tagit fram åt SvD. I205 av landets 290 kommuner däremot minskar det som är samhällslivets och ekonomins livsnerv: människor som fyller bygden med liv, enligt siffrorna som baseras på hur trenden sett ut hittills.

När den nya regeringen presenterades blev jordbruksminister Eskil Erlandsson landsbygdsminister, med uppdrag att arbeta mot avfolkning. Men trots årtionden av högtidliga politiska försäkringar om att hela Sverige ska leva snurrar spiralen på: De unga flyttar, vilket ger färre invånare i arbetsför ålder. När de som jobbar blir färre minskar skatte- intäkterna. Den kommunala servicen blir sämre. Skattehöjningar riskerar att driva på utflyttningen.

–Delar av Sverige utarmas men det sker så successivt att det inte bullrar så särskilt mycket, inte så att det når fram i riksdebatten i alla fall, säger Kerstin Wallin, som var generaldirektör på Glesbygdsverket tills det lades ner våren 2009.

Björn Sundström, som kartlägger trenden för Sveriges Kommuner och Landsting, säger att diskussionen nu bör handla om att mildra effekterna av problemet snarare än på önsketänkande om att det snart vänder.

–En kommun som ska vända trenden måste antingen skaffa sig en skidbacke som lockar turister eller öppna en gruva. Ekonomin i stort bygger numera på att vi ska byta tjänster med varandra, men då måste man ju ha folk först!

Skolkompisarna i Jokkmokk framhåller naturen och lugnet, att kunna köra skoter under stjärnklar himmel.

–Och så gemenskapen. Alla känner alla, det är tryggt, säger Pia Holmbom.

Faktum är att även bortom ett underskönt landskap finns det gott om ljuspunkter även här – om man bortser från befolkningsfrågan. Gruvindustrin gör miljardvinster. Jokkmokk drar in 10 procent av den totala svenska elen från vattenkraften.

Men färre arbetare som producerar mer vänder inte flyttlassen.

Klyftan blir tydligare av några få regioner har kraftig växtvärk. I Stockholms län ökar antalet unga i åren 18–24 med över åtta procent fram till år 2025 – i samtliga andra län minskar de.

Men Staffan Bond, chef på Hela Sverige ska leva, tror att avfolkningen blir ett problem även för tillväxtkommunerna:

–Ett delat Sverige är ett land med sämre livskvalitet. Mycket resurser som stadsbefolkningen är beroende av kommer utifrån landet. Dessutom kan det skapas motsättningar i ett sånt samhälle som inte är lyckosamma för någondera part.

EFTERLYSNING | Flyttlassen går från glesbygden till städerna - men har du valt gå mot strömmen? SvD söker dig som ska eller redan har flyttat tillbaka. Mejla oss (granskar@svd.se)!


Går det att vända flyttströmmarna? Bör det vara målet eller är det dags att ge upp? Vad tycker du? Diskutera nedan!