Kampen om hur matpyramiderna ska se ut och om det är fett eller socker i kosten som är farligast fortsätter oförtrutet mellan anhängarna av de etablerade kostråden och nytänkarna som lanserar olika varianter av GI-metoden.

Från början har fokus varit inställt på fetmauppkomst och bästa sättet att banta även om motsättningarna numera också gäller kostrådgivning främst till diabetiker och hjärtsjuka.

Bristen på vetenskapliga studier har varit en viktig orsak till oenigheten. Nu har dock det välkända Cochrane-nätverket, den mest välrenommerade internationella organisationen för att kvalitetsbedöma vetenskaplig medicinsk forskning, agerat.

Tre australienska forskare inom Cochrane har samlat in och analyserat de ännu mycket få rapporter som finns där mat med lågt glykemiskt index jämförs med andra koster vad gäller effekt på övervikt och fetma.

Studierna är inte många. Forskarna hittade enbart sex med totalt 202 överviktiga och/eller feta deltagare. Inte heller är undersökningstiderna särskilt långa, enbart fem veckor till sex månader.

Analysen med dessa brister ger ändå genomgående högsta betyg till GI-metoden. Forskarna slår fast att de som bantade med kost som innehöll lågt glykemiskt index genomgående gick ned mer i vikt (i genomsnitt ett kilo mer) än de som åt annan kost. Utvärderingen tyder också på att viktnedgången var störst hos de deltagare som vägde mest och som behövde minska mest i vikt. Där noteras minskningar på fyra till sju kilo.

Cochraneförfattarna skriver också att GI-dieten är lätt att följa främst därför att bantaren kan äta sig mätt. Vid GI-bantning behöver därför inte matintaget begränsas, vilket ”leder till en bättre livskvalitet än med de andra bantningsmetoderna”.

Dessutom förbättrades GI-bantarnas riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar som blodfettvärden mer än för dem som åt den sedvanliga bantningskosten.

Rapporten publiceras på Cochrane Collaborations hemsida The Cochrane Library, nr 3 2007.