Gestapo skulle stoppa utpressning

Advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsons roman, Ers ­Majestäts olycklige Kurt, kommer ut i september på Piratför­laget. Där berättas om den sex- och utpressningshärva som pågick i 20 år och som innehåller både pikanta och kusliga inslag.

Författarna beskriver hur den då 75-årige Gustaf V vältrar sig i sängen med sin hälften så gamle sexpartner. Kärleksakterna var ”explosiva och undantagslöst mycket snabba”, men efteråt låg de ofta kvar och pratade.

– Kom snavt tillbaka. Han haav berrett mig stov lycka, låter författarna kungen säga. Affären fortsätter enligt romanen i flera år.

Kontakterna mellan kungen och Kurt Haijby startade i december 1933. Gustaf V gav generösa ­gåvor till Kurt Haijby, både värdeföremål och kontanter. Och när pengarna tog slut, vände sig Haijby till hovet för att få mer. Flera hundra tusen kronor, miljoner i dagens penningvärde, betalades diskret ut genom åren, enligt boken.

Pengarna tillät Kurt Haijby att leva ett liv i lyx. Dyra bilar, herrgård i Närke, diamantprydd kråsnål. Och mycket, mycket mer. Men överståthållaren Torsten Nothin fick så småningom nys om saken. Han insåg att kungens och därmed Sveriges rykte stod på spel. Historien måste förtigas.

Därför kom det som en chock när historien 1936 höll på att bli ­offentlig genom Stockholms rådhusrätt. Kurt Haijbys hustru Anna hade förstått vad hennes man höll på med och gick in med en ansökan om skilsmässa. ­Anledningen uppgavs vara att hennes man var henne otrogen med Gustav V.

Hovet betalade Anna som drog tillbaka sin ansökan, och utbetalningarna till Haijby fortsatte. 1938 agerade Torsten Nothin på nytt för att få ett slut på utpressningen. Efter att Kurt Haijby ­anklagats för sex med tonårs­pojkar fabricerades ett sjukintyg som gjorde det möjligt att tvångsvårda honom på mentalsjukhuset Beckomberga.

Väl utskriven därifrån lurades han iväg till Tyskland med löftet att han skulle få leva i lugn och ro på ett apanage. Istället gjorde man upp med Gestapo att arrestera honom. För att gynna saken fick Herman Göring svärdsorden av Gustaf V.

Nothin var inte ensam utan samarbetade med bland andra riksmarskalken, hovauditören och flera andra höga jurister och polischefer.

Men intrigen med Gestapo misslyckades. 1940 skickades Kurt Haijby hem till Sverige igen. Tillsammans med sin fru drev han en restaurang på Kungs­gatan, men Torsten Nothin och polisen höll honom och hans affärer ­under uppsikt under krigsåren. Då och då förekom hans namn i pressen, bland annat i SvD.

1947 tog Kurt Haijby i samråd med polisintendenten Alvar ­Zetterqvist kontakt med hovet igen och lyckades, mot löfte att inte kräva mer ersättning i fortsättningen, få ut ytterligare en summa pengar. Samma höst lät han trycka romanen om sitt liv: Patrik Kajson går igen.

Historien om kungen och ­Haijby hamnade då på regeringens bord:

”Konungen är homosexuell”, förkunnade inrikesministern gravallvarligt.

”Vid hans ålder! Så vital!” ­replikerade finansministern Ernst Wigforss, enligt en vida spridd historia.

Hela upplagan av Haijbys bok köptes upp av polisen och fru Haijby för att tysta ryktena.

Tidigare har många, bland dem SvD:s förre chefredaktör Gustaf von Platen, gjort bedömningen att Kurt Haijby bara utnyttjade de rykten som fanns kring kungen och hans läggning. Tjänstemännen på hovet betalade ut pengar i rena förskräckelsen, men de facto hade kungen och Haijby inga sexkontakter, ­ansåg von Platen.

– Det är helt uteslutet att de inte hade det, säger Per E Samuelson.

Redan 1934 rodnade Gustaf V häftigt när överståthållare Tors­ten Nothin frågade om Haijby. Kronprinsen, blivande Gustaf VI Adolf, visste också vem Haijby var, när Nothin snokade, enligt Per E Samuelson.

– Man skulle heller aldrig ha vidtagit sådana åtgärder utanför rättsväsendets ram om det inte hade varit sant. Inte sätter man Gestapo på folk som bara hittar på, dem åtalar man. Och kungen skulle bara säga att han inte kände karlen.

1950 dog Gustaf V, men Kurt Haij­by fortsatte sin kamp mot myndigheterna och det som han upplevde som rena övergreppen mot honom. Till slut fick JK regeringens uppdrag att utreda ärendet. Rapporten hemligstämplades, och Haijby dömdes till åtta års straffarbete för utpressning.

Hovrätten sänkte så småningom straffet till sex år. Det var ett av advokat Henning Sjöströms första uppdrag som försvarare.

Erik Sidenbladh

08-13 56 75

erik.sidenbladh@svd.se

Fler artiklar