Året var 1960 och i Grekland var arbets­lösheten hög. När Scania-Vabis sökte folk bestämde sig Georgios Tsokanis för att bli en av dem som fick chansen att kliva ombord på fartyget mot Italien och ta sig vidare med tåg mot Sverige.

Arbetar gör han fortfarande, trots att pensionsstrecket är passerat. Med sin yngsta dotter som inhoppare driver han kaféet vid Stadshuset i Stockholm.

–Jag jobbar så länge jag står upp. Vi som kom hit från olika länder var inte rädda för att slita hårt.

En sak har stört Georgios Tsokanis under åren. För han som – liksom så många andra arbetare i hans generation – ogillar att ligga någon till last och är stolt över att aldrig ha levt på bidrag, har känt att han haft en obetald skuld till landet han lämnade.

Men för några år sedan löste även det sig.

Han skrattar:

–En av mina döttrar flyttade till Grekland efter att ha vuxit upp här i Sverige. Så jag känner att vi är kvitt nu, jag och Grekland.