Det är myndigheten själv som beställt rapporten som ett led i regeringsuppdraget att ge service på jämlika grunder. Forskarnas slutsats är att vården i dag inte är jämlik, utan att flickor och pojkar bemöts på olika sätt beroende på kön. Pojkarna har fler regler att rätta sig efter och får inte samma utrymme som flickorna att visa sina känslor och behov. De bemöts oftare som en grupp där personalen arbetar med att sätta gränser och ge tydliga besked.

I kontakten med flickorna uppger personalen att det är viktigare att ”känna in” och närma sig mer försiktigt. Hos personalen fanns en större rädsla att kränka flickorna.

– Kvaliteten blir bättre om man utgår från individens behov, därför vill vi göra personalen medveten om sitt eget beteende. Det här handlar mycket om det egna förhållningssättet, säger Ewa Persson Göransson, generaldirektör på Sis.

Forskarna Leili Laanemets och Arne Kristiansen har följt personalen och ungdomarna på institutionerna för att upptäcka mönster i bemötandet. De såg att flickorna oftare utmålades som offer som i första hand kunde skada sig själva. Pojkarna beskrevs mer som aktiva och främst farliga för sin omgivning. När det talades om flickornas sexualitet var det ofta i ett problematiserat sammanhang.

”Med nödvändighet är ju tvångsvård ett uttryck för det samhälle vi har, det måste man vara medveten om. Men man kan undvika att låsa in människor i stereotyper och i stället vidga ramarna och handlingsutrymmet för de som kommer till institutionerna”, säger forskare Leili Laanemets i ett pressmeddelande.

Tove Pettersson, forskningsledare på Sis, tror att det är viktigt att öppna för fler aktiviteter för båda grupperna. Det är ett sätt att arbeta bort de könsstereotypa rollerna. I dag ägnar sig flickorna på institutionerna mest åt att sy eller pyssla medan pojkarna idrottar i grupp.