Fyrbarnspappan inför rätta

Mellan september 2003 till och med mars 2004 fick barnen inte lämna lägenheten en enda gång, enligt kammaråklagare Johan Strömbäck. Tre av barnen yrkar på skadestånd på totalt 148 000 kronor för frihetsberövandet, bland annat för förlorad skolgång.

Under förmiddagen har tre av barnen berättat hur de levde som instängda. Den 17-åriga sonen berättade hur han tittat ut genom badrumsfönstret och sett andra barn leka, och tänkt att "vi vill gå till skolan, vi vill också leva som andra barn".

- Det var ett helvete, det går inte att beskriva. Tänker jag tillbaka på det skakar hela min själ, säger sonen.

Hans ett år äldre bror berättar hur han i långa perioder bara gråtit och gråtit, och att han så gärna ville gå ut och spela fotboll med de andra barnen. Men han fick inte, och han fick inte heller ha några kamrater.

Båda bröderna behövde hjälp av tolk, men när deras 22-åriga syster tog till orda var det på klar och tydlig svenska. Hon säger att hon har fått kämpa för att lära sig språket, trots att hon är född här - liksom hennes bröder.

- Jag kämpar för att klara mig och kunna leva som alla andra.

Hon berättar att hon tydligt minns hur stolt hennes pappa varit när han sett i skollagen att om barnen inte vistas i Sverige så gäller inte skolplikten.

- Han har tagit ifrån oss våra rättigheter som svenska medborgare.

Alla tre barnen vittnar om misshandel, rädsla och att de aldrig fått sätta sin fot i någon skola, varken i Sverige eller i något annat land.

- De vet inte hur det ser ut i en skola, hur ett klassrum ser ut, hur en bänk ser ut, säger deras mamma.

- Jag kände ibland att han hade kontroll över våra andetag.

Men när det var pappans tur att höras, hävdade han att barnen och mamman ljuger. Familjen var inte i Sverige under den perioden då de skulle ha varit det enligt åtalet. I oktober 2003 har de varit utomlands, enligt pappan.

Han säger att barnen ljuger eftersom de är rädda för mamman.

- Hon har tagit över hela familjen och styr livet, inte jag.

Pappan ska inte någon gång ha slagit sina barn.

- Jag är emot våld, det är mamman som är våldsam. Under islams namn gör hon vad hon vill.

Han säger att barnen gått i skola i hans hemland, och att det finns examensbevis hos skolministeriet där.

Något sådant bevis har han dock inte med sig.

Och anledningen till att barnen aldrig gått i svensk skola är att mamman inte ville det.

- De vill göra ett monster av mig, säger pappan.

Den yngsta dottern fick inte samma behandling som de andra, och tycker inte att hon har blivit utsatt för ett frihetsberövande.